Är hon inte världens vackraste? Miss Day <3

Är så lycklig idag. Haft en så fin dag i stallet med min älskade älskade fuxflicka!

Kom till stallet innan insläppet för en gångs skull, mockade och fixade. Har nu äntligen bytt och ändrat foderstat. Köpt kornkross till Miss Day, mer müsli till den lilla samt groov 125. Pysslade och fyllde på mat och sen släppte vi in de små liven. Miss Day fick smaka på foderjäst och det blev krig. Jag hade förpestat hennes müsli (som är helig!) och nu skulle hon döden dö. Buhu. Efter många arga blickar trixade jag ut henne i stallgången och borstade av ungefär 92 lager lera som blev damm och fastnade i mina ögon så jag fick med näsan full av foderjäst och ögonen fulla av grus försöka dra på henne sadelgjorden som blivit typ 3 dm för kort (!) samtidigt som jag fick stänga in Tamlin för att han inte skulle äta sönder mina grimskaft. Helen spottade och fräste hon med, Molly som vanligtvis är skäck var typ bajsbrun på hela kroppen och jag tackade hästguden för mitt regntäcke.

Visst ser hon charmig ut? ;)

Ut i paddocken, lugn och fin fux. Fast inte i ena hörnet. Där kunde man inte gå. Inte ett enda steg. Man kan dö då. För det var mörkt. Japp. Då dör man. Smack så är man stendöd. Om man inte går i skänkelvikning in i hörnet och är så fokuserad på att gå emot matttes hand att man bara råkar hamna där. Då är man imun och kan inte dö. Hmm ja, fuxar och logik är liksom inget som passar ihop tydligen. Vi skrittade iallafall fram läänge. Kanske onödigt länge men jag ville värma ooordeentliiigt. Ställa, böja, korta, länga. Fast hela tiden på rätt långa tyglar. Glad Miss Day, matte håller inte i onödan och kniper inte med benen. Pust och stön så mycket spänningar som släppte nu. Rullade igång i en stor luftig trav, fint stöd, lite kinkig i ena sidan. Men över lag väldigt positiv och arbetsvillig och jag njöt varenda sekund. Massa massa beröm och klapp och oj så duktig fux och oj. Var verkligen helt förvånad, hon var som smör i hela kroppen och svarade på minsta minsta lilla. Hon var inte stel, stressad eller arg utan hon bara flöt på och även om hon inte orkade bära sig ordentligt så gjorde hon verkligen sitt bästa.

Jag fick också nån slags ahaupplevelse om hur det ska kännas när man rider. När skjutet kommer bakifrån och de landar sådär fjäderlätt i handen. Då vill man bara ställa sig upp i sadeln och köra upp näven i vädret och kasta hjälmen (som jag inte hade, fy skäms på mig) åt helvete och köra ärevarv á la Rolf-Göran Bengtsson. Så stolt och lycklig över min lilla varelse och ser nu fram emot att sakta men säkert få henne lite igång, så länge hon är nöjd med det dvs. Det är så förbannat skönt att ha min andra halva hemma, så tryggt att stå i stallgången med hennes huvud på min axel och få pussa på henne när hon står och halvsover. Det är så stort att den där hispiga lilla fuxtanten med nerverna på utsidan och den lilla hjärnan längst ut i svanstippen har valt mig. Lilla mig. Av alla. Så valde hon mig <3

Slänge även upp en något motvillig och förskräckt Helen på Miss Day. Hon har ju bevittnat mig och min lilla fux i våra fighter och även när fröken fux varit på bushumör. Typ idag när vi skulle galoppera i hennes "svåra varv" och Miss Day ville göra en ny gångart som heter bocksprång. Upp med huvudet och nej nej jättebroms. Då blev hon sur på mig och skuttade iväg i små glädjesprång. Tokhäst. Men hon var snäll när det inte var jag som vet hur man hanterar fuxdamp som satt på och det var kul att se dem tillsammans :)

Nu ska jag sova, så gott jag kan med tanke på att min hals känns som om jag svalt ett helt rivjärn. Sov gott!