Att dansa på molnen
Publicerat 2013-12-18 00:47:21 i
Allmänt
Är hon inte världens vackraste? Miss Day <3
Är så lycklig idag. Haft en så fin dag i stallet med min älskade älskade fuxflicka!
Kom till stallet innan insläppet för en gångs skull, mockade och fixade. Har nu äntligen bytt och ändrat foderstat. Köpt kornkross till Miss Day, mer müsli till den lilla samt groov 125. Pysslade och fyllde på mat och sen släppte vi in de små liven. Miss Day fick smaka på foderjäst och det blev krig. Jag hade förpestat hennes müsli (som är helig!) och nu skulle hon döden dö. Buhu. Efter många arga blickar trixade jag ut henne i stallgången och borstade av ungefär 92 lager lera som blev damm och fastnade i mina ögon så jag fick med näsan full av foderjäst och ögonen fulla av grus försöka dra på henne sadelgjorden som blivit typ 3 dm för kort (!) samtidigt som jag fick stänga in Tamlin för att han inte skulle äta sönder mina grimskaft. Helen spottade och fräste hon med, Molly som vanligtvis är skäck var typ bajsbrun på hela kroppen och jag tackade hästguden för mitt regntäcke.
Visst ser hon charmig ut? ;)
Ut i paddocken, lugn och fin fux. Fast inte i ena hörnet. Där kunde man inte gå. Inte ett enda steg. Man kan dö då. För det var mörkt. Japp. Då dör man. Smack så är man stendöd. Om man inte går i skänkelvikning in i hörnet och är så fokuserad på att gå emot matttes hand att man bara råkar hamna där. Då är man imun och kan inte dö. Hmm ja, fuxar och logik är liksom inget som passar ihop tydligen. Vi skrittade iallafall fram läänge. Kanske onödigt länge men jag ville värma ooordeentliiigt. Ställa, böja, korta, länga. Fast hela tiden på rätt långa tyglar. Glad Miss Day, matte håller inte i onödan och kniper inte med benen. Pust och stön så mycket spänningar som släppte nu. Rullade igång i en stor luftig trav, fint stöd, lite kinkig i ena sidan. Men över lag väldigt positiv och arbetsvillig och jag njöt varenda sekund. Massa massa beröm och klapp och oj så duktig fux och oj. Var verkligen helt förvånad, hon var som smör i hela kroppen och svarade på minsta minsta lilla. Hon var inte stel, stressad eller arg utan hon bara flöt på och även om hon inte orkade bära sig ordentligt så gjorde hon verkligen sitt bästa.
Jag fick också nån slags ahaupplevelse om hur det ska kännas när man rider. När skjutet kommer bakifrån och de landar sådär fjäderlätt i handen. Då vill man bara ställa sig upp i sadeln och köra upp näven i vädret och kasta hjälmen (som jag inte hade, fy skäms på mig) åt helvete och köra ärevarv á la Rolf-Göran Bengtsson. Så stolt och lycklig över min lilla varelse och ser nu fram emot att sakta men säkert få henne lite igång, så länge hon är nöjd med det dvs. Det är så förbannat skönt att ha min andra halva hemma, så tryggt att stå i stallgången med hennes huvud på min axel och få pussa på henne när hon står och halvsover. Det är så stort att den där hispiga lilla fuxtanten med nerverna på utsidan och den lilla hjärnan längst ut i svanstippen har valt mig. Lilla mig. Av alla. Så valde hon mig <3
Slänge även upp en något motvillig och förskräckt Helen på Miss Day. Hon har ju bevittnat mig och min lilla fux i våra fighter och även när fröken fux varit på bushumör. Typ idag när vi skulle galoppera i hennes "svåra varv" och Miss Day ville göra en ny gångart som heter bocksprång. Upp med huvudet och nej nej jättebroms. Då blev hon sur på mig och skuttade iväg i små glädjesprång. Tokhäst. Men hon var snäll när det inte var jag som vet hur man hanterar fuxdamp som satt på och det var kul att se dem tillsammans :)
Nu ska jag sova, så gott jag kan med tanke på att min hals känns som om jag svalt ett helt rivjärn. Sov gott!
Ibland så får man skrika.
Publicerat 2013-11-17 20:24:48 i
Allmänt
Idag har jag skrikit. Rakt ut. Ni vet sådär i ren frustration? Så skrek jag. Bloggen har stått stilla dels för att jag jobbar som en tok och när jag inte jobbar är jag i stallet. Sova och äta får jag göra något annat år, typ. Efter Miss Days skada så kände jag att det fick vara nog med sjukdomar och händelser på mina små fuxar. Åhå så fel jag kunde ha. I onsdags kastrerade vi min lille Yummie (aka DumDum) för att han inte kunde bete sig som ett djur. Han blev ett riktigt litet monster helt enkelt. Att kastrera en 7-årig hingst är ganska riskabelt, har man otur så sitter sädesledaren långt upp i magen och då kan det vid en eventuell infektion sätta sig i magen på de små djuren. Vi kände att det var en risk vi fick ta, för hans del och för de andra hästarna. För det brukar ju gå bra. Brukar. Det känns som att all dålig karma i världen råkade fasta just hos mig. För hos mig gick det inte som det brukar...
Lilleman med bara en testikel kvar.
Torsdagen gick bra. Liten blödde men åt och promenerades som vanligt. Lite svullen och uttråkad men tempen låg normalt på 37.5. Skitbra, this is looking good! Fredagen fortlöpte också utan större problem. Han var ute och promenerade, var glad och åt som vanligt. Pratade med hästkompisarna och stökade runt. Tempen låg på 38.1 och jag kände att vi kunde vänta lite. Han hade ju trots allt precis rört på sig och var lite varm. Dessutom var det bara 0.6 grader, inte akut. På lördagen hann jag äntligen åka till huset och hämta stolp till staket så han kunde få en sjukhage med kompisarna och komma ut precis som vanligt. Han blödde dock fortfarande men var piggelin och åt som en gris, nemas problemas. Han fixar det här!
Nope.jpg, på lördagen inträffade det som inte får inträffa, nedan ser ni ett inlägg från min FB:
Ponny fick feber. Jättemycket feber. Jag ringer alla veterinärer jag tack och lov har numret sparat till och får tag på jourhavande veterinär som SKRATTAR i örat på mig. Det var ju inte så farligt. Äter han? Tror du han har kolik? Tror han kan vänta tills imorgon. Min magkänsla blir arg, säger till huvudet att inte snällt nicka och tycka att veterinären förmodligen kan sin sak, tittar på hästen och magen säger nejnejnejnej. Skriker i falsett tillbaka att ponnyn står och skakar, svettas så det rinner floder och vägrar äta. Veterinär tycker fortfarande att det kan vänta. Mordhotar Herr.Vet i huvudet och skäller tills han ger med sig och kommer ut. Det var visst rätt illa, han måste helt klart få penicillin och metacam i blodet. Genast. Svullen är han också. Ville skrika "MEN JAG SA JU DET" men hejdades av någon slags inre lugn som sa åt mig att bete mig. Lite iallafall. Nu har han iallafall fått penicillin och ska ut i hagen imorgon om han mår bra. Okej. Ingen feber på söndagsmorgonen, ut i hagen hej och hå.
Kommer till stallet idag och möts av en glad liten fux och en arg stor fux. Mutade den stora pitbullsfuxen med pepparkakor så hon lät mig gå in i hagen till den lilla. Mockade hage. Liten fux åt. Suck, pust och jippi. Det blir nog bra det här.
Hahnej.png. Liten kommer in, pillar lite i sitt hösilage. Ställer sig i boxen, stön stön livet är trist. Får spruta i halsen med penicillin, fick muta med morötter. (Tips till alla er med fuxar, mutor funkar skitbra. Jag lovar!) Sprutan klar, alla hästar inne nu åker vi hem och äter smile smile. Går förbi liten fux för att pussa hejdå. Nejnej i magen kom tillbaka, ser lite svett på bogen. Tar temp. 39.2. JÄTTEKUL. Panik, ringer veterinär, får en liten stroke under tiden, kissar nästan ner mig för onepiecens knäppe fastnar. Veterinär vill att vi ska öppna såret med handskar och sprit. JA MEN VA BRA, har ett helt lager med sådant i stallet. NOT. Letar fram kompresser, och jodopax. Mamma galopperar in med förbandslådan från bilen. Super bra! Fler kompresser, handskar och sånt där förstahjälpenjox fortfortfort. Spraya liten så han rann i jodopax, försöka torka av och öppna lite på kanten av såret. Arga fuxbakben som sparkar i ansiktet, gnugga gnugga sår (fast inte för hårt). Veterninär Szimone till räddning! Veterinär hör av sig igen, symptomen visar på ödem. Jippi.
Så det blir helt enkelt att ringa veterinären imon IGEN (5:e gången denna månaden, hejdå julklappspengar :D) och så får hon komma ut och dränera. Blir det inte bra då blir det klinik och pilla upp och tömma ut allt och sen mera penicillin. Bankar. Huvudet. I. Skrivbordet. Slutaslutasluta. Laga min häst och så får det vara bra sedan. Okej? Tack på förhand. Mvh sjukdomstrött hästägare.
Nästan minus en blev två.
Publicerat 2013-11-03 22:06:00 i
Allmänt
Har velat blogga hela tiden de senaste två veckorna. Om Miss Days flytt, om min flytt, om hennes nya kompisar, foder, resa dit osv. Men det har liksom inte blivit av för just när jag trott att min uppförsbacke jag skrev om i förra inlägget har börjat ge med sig lite så kommer det en eller flera saker och boxar mig i ansiktet så jag halkar ner en bit hela tiden. Men på två ynka veckor har det hänt extremt mycket iallafall. Ska försöka förklara relativt kortfattat om hur jag nästan miste min fina fux och varför det nu står två rödtottar i stallet med mitt efternamn i ägarbeviset. Vill förvarna er som är känsliga att bläddra förbi den första delen även om jag inte kommer lägga upp speciellt hemska bilder. Tänker bespara er den fastetsade bilden i mitt huvud också.
Hur som helst så råkade min lilla fuxflicka ut för en hemsk olycka när vi skulle lasta henne. Tänker inte gå in på detaljer men lite för många lade sig i mina sätt att lasta henne och hon slet sig och skenade rakt in i en väg, slog omkull och rev upp sig samt välte över en fyrhjuling och skenade runt som en tok. Hon är redan triangelmärkt och har lite ont här och var och jag kan ju säga att det var en hemskt otäck händelse. Var helt säker på att hon skulle dö framför mina ögon.
Print från min DV. Men den dumma fuxen överlevde, hon klarade sig utan en enda skråma faktiskt och nu valsar hon runt i hagen med sina nya kompisar. Helt galet pigg har hon varit idag faktiskt. Som en jävla raket. Förmodligen för att hon är livrädd för sin nya hagkompis. Minns ni min lilla Yummie? Han har varit utlånad på foder. Tills igår då jag bestämde mig för att det var nog med galenskapen och hämtade hem min lilla minifux. Och vips så står där två fuxar i hagen som tillhör mig. En liten och en stor och det är så mysigt, känner mig så hel igen. Precis sådär som jag minns honom är han inte riktigt men det kommer nog nu när han är hemma och få kärlek och massa mat.
Lille Yummiebollen låg ner och sov när jag kom i morse. Så himla söt <3 Tanken var att han skulle gå med Miss Day i en hage idag men Miss Day hade spökdag med dumma fuxtankar och det kom inte på fråga. Hon skulle gå med sin nya flock så hon fick gå in igen. Vi tänkte då att Yummie skulle gå själv men även han han hade dumma fuxtankar och smet under staketet och in till sina nya kompisar. Sen rullade han sig 20 ggr så han såg ut som en vandrande geggpöl när han kom in. Jättekul för mig att borsta imorgon..! Nu ska jag strax krypa till sängs och tagga jobb imorgon på förmiddagen. Sen på eftermiddagen ska jag försöka rida den stora fuxen lite så hon kan få komma ner i varv och andas lite för just nu är hon som ett asplöv på speed. Sedan ska den lilla få på sig sin sele igen och så småningom får han harva ridbanan.
Jag har förresten flyttat, till en ny jättefin lägenhet där jag stormtrivs. Glad!
Gult är fult!
Publicerat 2013-10-22 21:57:00 i
Allmänt
För ett tag sedan fotograferade jag min stallkompis och hennes häst Diamant. Har inte hunnit göra alla bilderna förrns nu så tänkte dela med mig lite av den vita hästen bland de gula löven. Gult är visst inte alltid fult! I övrigt har jag för dagen inte så mycket att blogga om då hästfronten står stilla fram tills att jag kunnat flytta min häst så både hon och jag kan trivas och må bra tillsammans. Men det sker i helgen och efter det lovar jag både bilder och inlägg på och om min fux!
Hoppas hur som helst att ni hade en lugn och skön måndag och att er tisdag inte varit lika regnig som min! Liten och väldigt arg nakenfis hälsar han där uppe att det kan sluta vara så blött, han tycker inte om att vara blöt om tassarna!
Det finns tid för allt, ibland, om man hinner...
Publicerat 2013-10-19 12:07:00 i
Allmänt
Imorse fick jag frågan "bloggar du fortfarande?". Har de senaste dagarna faktiskt kollat in på bloggen, kliat mig i huvudet och funderat på om jag har tid. Har jag det? Egentligen har jag massor att blogga om, saker som inte kommit ut här. Som att jag flyttat från hus och stall, djur och familj, sålt mina shettisar och börjat jobba. Mitt i allt detta fick jag hem Miss Day igen, ni vet den stora fuxen jag skrivit om ibland. Jag lovade ju att hon och jag skulle ses igen och det gjorde vi. Fast inte som jag tänkt mig men det är liksom inte relevant längre för även om hon är trasig och ful med stripigt hår så är det min fina fux med den lilla hjärnan och det stora hjärtat.
Här är hon och jag under en fotografering. Det känns så fint att sitta på henne igen, som att jag alltid suttit där uppe. De åren vi varit ifrån varandra existerade liksom inte så fort hon klampade ut ur transporten för då var det hon och jag igen. Alla hennes ansiktsuttryck, hennes små suckar när hon tycker jag är apjobbig och kan dra åt gödselstacken, hennes stora bruna ögon som kan se in i mig fast jag försöker hålla henne borta (lite iallafall) och hennes stora alltid matkladdiga mule var så välbekant. Och jag är så otroligt glad att hon är tillbaka och därför känner jag att ni som inte är med på Dayviews kanske också vill läsa om vad vi hittar på hela dagarna när vi kämpar oss framåt tillsammans.
Jag och Miss Day hälsar er välkomna tillbaka till Ponnysize (även om vi inte är ponnysizeade längre) och hoppas att ni läser lika flitigt som innan. Ska även försöka sparka Linn lite i rumpan (bokstavligt talat då jag och lilla Crash som inte är så liten längre är i Vita huset på besök just nu) och se om inte hon också kan skriva lite. Även hon har mist en liten och en ännu mindre har fötts!
Jag kan också, fast bara när jag vill!
Publicerat 2013-02-20 10:44:59 i
Allmänt
Jag vet inte om jag råkat hamna i den delen av Sverige där kranen som man stänger av och på snön med har gått sönder för det har snöat oavbrutet i en vecka. Mina hästar står i hagen med rumpan mot snön och ser sådär allmänt skitsura ut. Då och då springer de runt och busar eller pillar i sig resterna av hösilagebalen som ligger kvar i hagen och när Cadillac tycker att livet är allt för tråkigt ställer han sig och gnäggar (läs ylar) tills matte bemödar sig att sticka ut huvudet genom dörren och skrika åt honom att hålla käften. Då brukar han titta på mig med ihopknipna ögon och skrika en gång extra bara för att han kan.
- Gammal bild sen de precis flyttat hem till oss, men typ såhär fast med mer snö... -
Jag fick en sån där "Nej nu får det vara nog!" grej i söndags. Jag har alltid låtit Cadillac ta saker i sin takt, varit snäll och lugn och låtit honom bestämma när han vill och inte vill just för att han tyckt att det varit så läskigt med allt. Men nu när han faktiskt kommer fram till mig frivilligt och låter sig bli både kliad och pussad så kände jag att jag behövde ta tag i hans utveckling också. Yummie har ju fått dra pulka hela vintern och det älskar han så han hoppade nästan ur sitt skinn när jag släpade ner selen till stallet. Han blev dock väldigt besviken när han insåg att det var Caddys boxdörr som öppnades och inte hans. Cadillac blev dock glad och stod snällt och fint när jag selade honom. Han gapade snällt och fint och stod och såg skitmallig ut i sitt träns. Sedan bar det ut på tömkörningsfärd!
- "Hejsan! :)" säger Caddy -
Har du vår header?
Publicerat 2012-06-29 00:09:20 i
Allmänt
Vi är nöjda med vår design, det enda vi inte är nöjda med är vår tillfälliga header. Vi vill ha något speciellt för den här bloggen.
Därför ska vi nu be om kommentarer med tips om vad ni vill ha för header! Linn arbetar ju med en massa islandshästar, hur bör hennes bild se ut? Ska hon ex. stå bland en massa hästar, unghästar, ridskolehästar? Rida en speciell unghäst? Eller med ett föl? Vad tycker ni? Hur ska Szimone fotograferas med sin lillkille Yummie? Ska det vara en mysig krambild, longering, uppställning, eller kanske ett riktigt roligt/snyggt/fantasy tema?
Det är upp till er! Kom med önskemål, idéer och diskussioner, så ska vi tillsammans hitta något som passar den här bloggen.
Den vars idé blir använd kommer att få länk här och på våra bilddagböcker och ett STORT tack! ;D
Denna ska bort, vad ska den ersättas med? Alla tips räknas!
Varför Ponnysize?
Publicerat 2012-06-24 19:04:55 i
Allmänt
Ett snabbt inlägg direkt efter presentationerna, ett inlägg om själva bloggen.
Anledningen till att vi valde namnet Ponnysize är för att vi båda två sysslar med hästar i ponnystorlek, alltså ponnysize, som jag (Linn) brukar säga om "mina" islandshästar. De är stora hästar i ponnyformat. Detta gäller även Szimones lilla Yummie.
Kopierat från Wikipedia:
"Vissa raser som blir under 148 cm räknas ändå som häst, inte ponny, på grund av en exteriör som mer liknar stora hästars. Några exempel på detta är Islands-, Miniatyr- och Kaspisk häst samt Falabella."
Därför valde vi just det här namnet.
