Det är det många som säger. Jag ska bara göra det här eller det där.

Några säger att de ska bara radera sina minnen, för de är så hemska.

Det tycker jag är tråkigt. Varför vill man radera alla sina minnen? Radera alla bilder som påminner en? Radera allt?

En förklaring kan vara att en person då vill man glömma, för den sårar nu, någon man älskar, eller har älskat. Eller någon som har avlidit. Radera det.

Men varför ska man inte minnas något? Varför kan man inte minnas det som var bra, det som var gott och gjorde en glad? Personen man älskade gjorde en glad då. Allt bra som hände då, det gjorde en glad, vi gjorde varandra glada, lyckliga.

Varför kan man inte vända på det och försöka tänka att det var en god tid. Jag är glad att vi träffades och att jag fick uppleva den tiden, uppleva den med dig. Trots att du gör mig så ledsen nu, så var du allt då.

Självklart kan det finnas saker som man inte alls bör komma ihåg, men om man vänder på vissa tankar och istället för att tänka egoistiskt, försöka tänka positivt. Istället för att tänka på sin olycka nu, tänk på lyckan man hade då. Se inte det du inte har, se det du har och uppskatta det.

 

Kom ihåg vad Alfons Åbergs farmor sa. Du kan inte ha det kul om du inte vet hur det känns att ha tråkigt.

Nu kanske vi har det tråkigt. Men vi kan göra det bättre.

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag var jag och min vän Madde och hjälpte till i stallet då hovslagaren skulle komma. Och när hovslagaren kommer skor han alla hästarna. Det är en hel dags arbete med drygt 20 hästar. Kruxet var att alla hästarna var på sommarbete på lite olika ställen i området. Min och Maddes uppgift idag var alltså att hämta hästarna till hovslagaren, vilket gick jättebra. Vi gick upp till valackernas hage så ligger nära stallet. Därefter hämtades Frostros, vi åkte bägge två på fyrhjulingen och hemåt red jag, Madde körde. Hämtade sedan fler valacker och därefter skulle Frosten tillbaka, så jag red, Madde körde.

Väl framme stängde hon av fyrhjulingen för att spara på olja. Vi släppte Frosten i hagen och skulle starta mopeden och åka. Problemet var bara att den inte startade! Vi var trötta och sega efter en massa tid och jobb i solen. Så där satt vi, med en fyrhjuling som inte startade och så torra munnar att man inte ens kunde spotta.

Bara att börja knuffa fanskapet.

Det fick dessutom bli ett samtal till arbetsgivaren och meddela att vi var påväg, men att det skulle gå lååååångsamt (med betoning på å). Som tur var kom hennes man med bilen och bogserade hem oss, tjohoo! Men otroligt ironiskt att det skulle hända när jag verkligen hade laddat den för att sådant här inte skulle inträffa.

Väl hemma fick fyrhjulingen stå i solen och ladda upp sig medan vi höll unghästar åt hovlsagaren. Han svor säkert lika mycket som vi gjorde när vi kämpade i solen (lägg till öknen) med mopeden, för unghästarna hoppade omkring en hel massa. Dels kan han skada sig själv och dels kan han råka skada hästen om den bara rycker/sparkar med benen och hoppar. Han blev rejält arg och svor, mest på finska.

 

När vi väl skulle hem startade vi fyrhjulingen och skulle rulla hem. Den började låta, men stängdes av igen, så... Satana perkele!!!

Och vi skrattade, och blev bogserade hela vägen hem.

Madde åkte hem till sig och lade upp följande på facebook:

 

 

 

 

 

 

 

Nu är det mycket på G, fast ändå inte. De senaste dagarna har varit lugna, inte mycket har hänt. Jag har arbetat på att teckna bilder på beställning, inte så värst spännande. Detta gjorde jag fram tills i tisdags. Då var det smygpremiär på Batman och eftersom jag har en närstående vän som är ett stort fan av Batman, så gick vi på den. Har personligen inget emot Batman, men jag är mer förtjust i Spiderman, tycker att Batman inte är så speciell. Han har en massa folk som fixar tekniska prylar till honom, och ja, han är bra på att slåss. Men han har inga superkrafter! Sen är ju ex. Superman tråkig, för han är helt over powered.

Släkten blev förstås orolig när de fick höra om vilken film jag skulle se, på SMYGPREMIÄREN! Det var ju skottlossning på premiären i USA. Som tur var råkade vi inte ut för det, men nästan!

Vi gick på Camera i Täby. Vi gick till bion genom centrum och i en gång är det övervåningar över som man kan se, de är kantade av "staket", i glas. Detta glas skulle bytas ut, så det var några män som plockade bort det. Dock när jag och Peter kom där så misslyckades dem och glaset krossades, vilket resulterade i glassplitter som flög över hela undervåningen. Vi blev nästan träffade! Det kändes riktigt obehagligt, för sen gick de vidare och fortsatte plocka bort glaset.. Peter skrattade mest åt mig och att jag blev orolig :( Obehagligt var det.

Filmen i sig var bra, jag som inte är värsta fanet av Batman tyckte den var bra. De andra ansåg att det var väldigt mycket skurk, väldigt lite Batman, och det kan jag hålla med om. Men så går ju Batman i "pension" också.

 

Jag tycker alltid att det är himla kul att gå på bio, det är så sällan jag gör sådant, och när jag väl gör det så tar jag tillfället i akt och klär mig lite extra fint. Det har jag inte möjlighet att göra annars. Nästan.

Den här gången hade jag en grå tröja med paljetter i. Är inte så förtjust i paljetter, men den här var alldeles lagom som jag köpte i Danmark :) Nu är den alltså invigd, på BATMAN!

 

 

 

 

 

 

Bjuder på mitt ansikte. Men åh, känslan när ponnyn kommer springandes när man kommer och när jag sätter mig på knä får jag ett stort lurvig huvud i mitt knä. Att han dessutom suckade, blundade och sov undertiden som jag var hans personliga flugsmälla fick mig ju knappast att smälta mindre.

Fantastiska lilla djur <3

Ibland händer bra saker. Och ibland händer det väldigt många bra saker på samma gång! :)
Denna veckan har varit en sådan vecka. I torsdags firade familjen min födelsedan i efterskott, i fredags hade jag mystime med mina fina kaniner, hundar och katter. Passade även på att städa hela huset åt mina föräldrar och på kvällen blev det fest hos grannen. På lördagen var en av pappas gamla klasser här och hälsade på och vi grillade, lekte lekar osv.

Och igår! Igår mina kära vänner var Anna och hennes man och hämtade stallets nya häst. En 3 årig Nordsvensk Brukshäst vid namn Pirat. Därför var jag barnvakt åt Ida och Rasmus och vi hade jättekul! :) Vi var ute och i skogen och Ida red på Nillo och sen när vi kom tillbaka sadlade jag Yummie (för första gången i hans liv) och slängde helt enkelt upp Ida och lät henne rida runt lite. Har aldrig varit med om en så snäll ponny, han sa inte ett ljud utan såg snarare riktigt lycklig ut! Därför har jag nu fått låna en sadel av dem så nu ska det börjas rida på den lilla. Ut och klättra och sådant! :) Är jätteglad. 

Sedan när jag kom hem efter att ha släppt ihop världens kaxigaste minishettis med världens största jättehäst så gick jag ut på baksidan och där stod en moped. Till lilla mig. Stod och gapade som en fisk i flera minuter, blev jätteglad! Så hela kvällen gick åt att åka runt på den och pappa tyckte det var kul att få lite sällskap så han följde med på sin motorcykel :)

Det var allt för idag. Nu ska jag äta frukost och åka till liten. Take care! :)

Jag älskar hästar. Alla hästar, stora som små och alla olika raser som finns. Trots detta slår mitt hjärta lite extra för just islandshästen. Deras sätt, hur de rör sig, beter sig och är. De är fantastiska vänner och ridhästar. Att vara ryttare för islandshäst är som att ständigt lägga ett pussel, man måste hela tiden hitta de där pusselbitarna som passar samman, annars fungerar inte pusslet. 

Det finns så mycket spakar, just för att islandshästarna har så många gångarter, oftast fem stycken, men även fyrtioelva där i mellan. Att rida islandshäst är jättesvårt, hästarna kan allt en "vanlig" häst kan, men det krävs mer av ryttaren för att hästarna ska kunna utföra detta. Hästarna kan hoppa, de kan alla dressyrrörelser.

 

Ännu svårare, tycker jag, är att undervisa när dessa hästar blir ridna. Försöka förklara hur alla ska göra för att deras häst ska gå i en speciell gångart. Självklart finns det grunder, ex. för trav ska man lätta lite på sig, ta fram handen i fattningen och driva på. Senare kan man börja samla ihop hästen. Men att inte göra helt rätt i fattningen är som att rida på en hinderkombination. Gör man fel i starten, så är chansen stor att resten inte alls fungerar, men i vissa fall kan hästen lösa det åt en.

 

De senaste dagarna har min yngsta syster Sofia följt med till stallet för att rida den lilla fyraåringen Birta. Men jag har även följt med henne för att hjälpa henne hoppa foderhästen Flugan som är en travhäst. Det är riktigt kul, men jag måste använda mig av helt olika undervisningstekniker för att det ska bli bra. Med Flugan känner jag att jag kan bli alldeles för snäll, just för att jag är så van vid att undervisa islänningarna. Jag vet vad dem klarar, och drar Flugan över samma kant. Grejen är att en yngre islandshäst, eller en som har en orutinerad ryttare på ryggen, har otroligt svårt att trava på böjt spår, har svårt att galoppera i ett ridhus eller på böjt spår, det blir för trångt för dem. Men Flugan har klarat allt jag satte upp i passet, med marginal.

 

 

Jag måste säga att jag är glad över att det är islandshästar jag är van vid att undervisa på, för hade det varit tvärtom och jag helt plötsligt ska hålla en lektion för islandshästar och inte vanliga hästar, så hade det blivit helt tokigt. Just för att när man rider vanliga hästar förstår man sig inte på islänningarnas rörelsemönster, man vet inte vad som händer när och varför hästen gör så. Varför tar hästen inte trav utan går runt i någon konstig grisepass? Varför ser hästen totalt halt ut på ena frambenet när vi ska trava på volt? Varför varför varför?

Många jag har pratat med är helt hundra på att det inte skulle vara några problem att undervisa för islandshäst när man bara är van vid "vanliga" hästar.

Här håller jag inte alls med, som sagt. Islandshästryttarna, majoriteten iaf, förstår sig på vanliga hästar, islänningarna har ju de gångarter som andra hästar har. Anledningen till att "vanliga" hästryttare inte förstår sig på islandshästarna är att de har extra gångarter, de kan göra lite hur som helst med benen, och man har ingen aning om hur detta ska hanteras. För när man gör som man skulle gjort på sina stora hästar för att lösa problemet, kanske islandshästen flyger iväg i pass.

 

 

 

 

 

 

 

 

Hej och varmt välkommen till sjukstugan. Här förvarar vi sjuka hästar lite här och där.

Ja, så känns det nästan. Fast det är nog mest för att våra hästar är otroligt friska hela tiden, så det blir värsta grejen när någon blir dålig. Även om det inte är allvarligt, så måste ju, i många fall, en halt häst stå inne, vilket vi inte är vana vid.

Dessutom är Mozart hemma nu, och han står inne på natten, även om han inte är sjuk. Han är i toppform just nu och vi vill inte låta honom stå ute och frysa. Därför känns det som om även han är sjuk, vilket han påminner oss om att det är han minsann INTE när vi ska ut till hagen. Då kan det sluta med att han står på bakbenen om han får syn på en riktigt sexig brud ;)

Just nu är Oskadis, som vi köpte tillbaka inne på natten, men hon återhämtar sig från sin hälta och är i stort sett bra nu. Skjoni blev mystiskt halt och vi hoppas verkligen inte att han har fått fång. Dimmalimm var på Ultuna idag och blev undersökt. Hon blev skadad när hon fick föl förra gången och vi undersökte om hon var redo för att bli betäckt i år, vilket veterinären svarade nej på. Så det blir inget Dimmalimm-föl nästa år. Hon är inte sjuk, men hon har varit hos veterinären. Kinnskair har även han varit mystiskt halt, men är frisk sen ibörjan av sommaren. Vi bestämde att han skulle sättas igång med de andra. Sist och minst är Mélasol halt. Det såg jag och Sofia (min syster) i hagen idag när vi var uppe för att rida Birta och Glitbrá, men förhoppningsvis har hon bara vrickat sig efter regnet.

 

Så Sofia och jag var alltså och red unghästarna, nu får Sofia rida Birta, som Felicia red nyligen innan vi åkte till Danmark. Detta för att Felicia är väldigt upptagen med annat, med vänner, skola, hundar mm. Sofia har mer tid och rider Birta mycket fint hon också, upptäckte vi idag. Hon töltade lite på en mysig sträcka, de kände lite på varandra och tog sedan en liten galopp. Inga problem, allt gick hur bra som helst. Birta gick i helt ren tölt nästan hela tiden. Lite roll är helt acceptabelt när man är liten :)

När vi åkte hem till gården igen för att lämna av utrustningen kom Annettes syster, Irene och ropade på oss.

"Kom, skynda er! Kan ni hjälpa mig att ta ut en fågel? En svala eller nåt är inne i mitt hus, fåglar är obehagliga!"

Den lilla fågeln låg på fönsterkarmen, med ena vingen utvecklad i en mycket konstig vinkel och vi blev oroliga att den hade brutit den. Sofia gick fram, plockade varsamt upp den lilla fågeln i båda händerna och gick ut för att släppa den. Först hände inget, den satt bara kvar i hennes hand. Som om den var chockad. Och inom några sekunder flög den lyckligt iväg, ut i det fria :)

 

 

 

 

 

 

Idag var det en agent i stallet, Agent 358, inte 007 - tyvärr! Och den här agenten har nog inte rätten att döda heller, så det var väl.. tur.

Den här Agenten kom från Finland, landsnumret när man ringer dit är 358, så rolig var jag. Hon arbetar med att åka runt och titta på hästar åt folk som vill köpa. Ytterst tråkigt att hon själv inte håller på med islandshästar, utan red dressyrhästar som låg på höga nivåer (en hon hade arbetat med var nu såld till amerikanska landslaget som ska vara med i OS), men hon hade inga stora förhoppningar på våra islänningar. Personerna hon kollade hästarna för var ett "företag" som ordnade turridningar för turister i Finland. Vi är väldigt skeptiska till detta, då vi ju själva håller på med turridningar och vet hur lätt det blir missförstånd och vad folk kan göra. Det hade varit okej om vi sålde några av de mer rutinerade hästarna som passar nästan alla, men det här företaget ville ha yngre hästar, 4-6 MAX 7 år gamla. De hade nämligen redan så gamla hästar mellan åldrarna 9-12.

- Här måste jag bara inflika att en islandshäst är fullt utvecklad i muskler mm för tölt vid 10 års ålder.

De ville ha unga, friska, starka hästar som håller.

Den andra kunden bor i Ryssland och är intresserad av en tävlingshäst. Detta låter mycket bättre, bl.a. eftersom våra hästar är avlade för detta, de är inga promenadhästar. Pappan till varje häst vi föder upp är första klass. Hon berättade att de även föder upp ibland.

Med tanke på att agenten dessutom har fler kunder som kanske är intresserade senare, så visade vi henne alla hästarna vi hade. Birta (4), Glitbrá (4), Frostros (8) och Frosti (4).

Dock gick alla på sommarbete, så vi tog med utrustning i bilen och åkte, jag red och agenten filmade. Hästarna skötte sig ypperligt! Lilla Birta som vi började med hade dock kris med hovarna, så vi tog en jättesnabb visning av henne. Hovslagaren ska komma vilken dag som helst och ta henne. Dock blev agenten orolig, för Birta var jättehalt!

Eller var hon det?

Vi som är vana vid islandshästar ser när de är halta och när de blandar sina gångarter, vilket inte "vanliga" hästryttare är vana vid. Birta blandade lite tölt och galopp, hon rollade till och från när det blev gropigt. Glitbrá blev agenten förtjust i och Frostros gillade hon också. När vi bestämde att jag skulle ta en galopp med henne för att visa hoppade agenten till; Galopp? Kan såna här hästar ens galoppera?

Jag log i mitt stilla sinne.. nu skulle vi visa henne ;) Frostros töltade iväg en bit längs en väg, och vi vände. Från halt tog hon galoppen direkt, hon blev SÅ glad! Jag skrattade lite åt hennes glädje och visade henne att jag var helt med. Så vi flög fram, förbi agenten och allihop, jag fick nästan inte stopp på den lilla dåren! Haha, hon fick sig en chock.

Avslutade med att visa lite tölt på långa tyglar, inte för att agenten förstod hur svårt det är att få vissa hästar att tölta snyggt så, men köparna som skulle få se hennes filmer sen kanske?

Frosti blev uppvisad som hastigast då det började spöregna, åska och blixtra. Hon var väldigt förtjust i hans färg, tydligen inte van vid att hästarna fick ha vilken färg som helst.

Troligen blir det ingen häst såld just nu, men hon kanske har fler kunder som kommer bli intresserade, vi får se.

 

 

 

 

 

Hallå allihopa :D Tänkte bjuda på ett ganska långt inlägg om vad som händer. I onsdags var jag i Ullared med min bästa vän och handlade på mig som attan! Blev bla en pekplatta (typ en iPad fast med Andriod i.), ett supersött blinbling pannband till lilleputt, en tjusig grimma till honom, massamassa hästgodis och säkert 10 klädesplagg till mig.

 

 

                Jag, David, Candra & Krille. Här står vi faktiskt mitt ute i sjön :)

 

På torsdagen åkte jag in till stan och hälsade på Candra, Krille och David som senare följde med hem till mig för lite tacosmys. Vi kollade film, badade i sjön osv. Väldigt mysigt även om stackars Krille nästan kvävdes av alla våra pälsdjur. Ägnade kvällen åt att chilla, promenerade en sväng med min underbara lilla ponny.

 

 

 

Dagen där på, ungefär kl 18.00 packade jag ihop mina datorsaker och drog till HackByMo arrangerat av LyanLanet. Mycket kärlek på de tre dagarna som avslutades igår. Hade sjukt kul och kände visst fler människor än jag trodde. Massa tummen upp på det! Att dessutom läsa Linns smått hysteriska SMS när hon satt på tåget gjorde ju inte dagarna sämre haha.

 

 

Igår fick jag även en såndär galen impuls som typ bara jag kan få. Hittade mitt ponnyhack som jag har haft på i princip alla hästar. Det är storlek ponny men passade till och med på Miss Day så jag tänkte att det säkert skulle vara jättestort men det skadar ju inte att prova. Spände in det lite och hängde det över nosryggen på honom och insåg att det faktiskt skulle passa! Smått lyrisk satte jag det på tränset och hittade en gammal sporrem som jag satte ett ludd på och sen "selade" jag på honom, satte tömmarna i sidan och körde iväg.

Det gick lite si och så i början. Tog lång tid innan han fattade hur man stannade och att svänga ska vi inte ens tala om, hahaha. Men efter ett tag fattade han galoppen och jag har nog alrid haft en så lycklig ponny innan. Han avskyr att ha vanligt men köper det bara för att han är så jäkla schysst och nu så fick han på sig detta och herregud så glad han blev! Han travade små små steg framför mig när jag gick bakom honom men han gick på tygeln och stannade när jag bad honom och gjorde superfina övergångar. Klampade ut på en åker och körde honom lite på volten vilket vi annars brukar ha svårt med och jag har aldrig sett You're Mine så glad kan jag lova. 

Tror han galopperade 20-25 varv runt mig innan jag fick honom att sakta ner till trav och byta varv, då brallade han vidare som en tok och sprang tills han var helt svett med en matte som stod och gapade som en fisk i andra änden på linorna. När jag väl fick stop på honom bad jag honom komma in i mitten så han kunde få lite berömm. Började klappa på honom men han tyckte det var skönare att ligga ner i det fuktiga gräset så han vek helt enkelt ihop benen och drösade ner framför mig. Låg där med honom en stund innan jag blev kall och ville gå hem och sedan sprang vi sida vid sida över ängen innan han fick skritta på lösa tömmar hem. Vilken liten guldklimp jag råkade köpa mig :')

 

 

Bjuder på en suddig bild på skitungen när han har sitt hack på sig. Håll med om att han blev snygg i sitt pannband? :D Nu blir det stallet i det fina vädret och göra samma sak som igår. Hoppas på att han är lika pigg och positiv som igår :)

Ps, har ev en ganska rolig nyhet att berätta. Väntar på besked från vet.bes så ni får veta mer i slutet av veckan ;)

Nu är jag hemma från Danmark, en härlig semester, men nästan inget sol och bad alls. Bara en enda dag blev vi bortskämda med detta och den dagen spenderades på stranden. Övriga dagar var det regn eller bara molnigt, dessa tillbringades inne i den lilla byn, i hamnen, åt att äta glass, kolla på folk som fiskade krabbor, kasta leksaker i vattnet till hundarna och försöka lista ut hur mycket pengar vi skulle betala. Speciellt Peter, som var i Danmark för första gången fick en riktigt funderare när han skulle betala "odeoghalvtreds" kronor. Efter lite om och men fick han reda på att detta är femtioåtta kronor, och hela veckan har han funderat över det danska räknesystemet. Det är inte ett dugg logiskt alls. Inte riktigt klokt.

 

Det var min familj, Peter och Ammi och Anders, familjens bästa vänner. Jag och Peter åkte med dem, men de skulle inte hem samtidigt som oss och därför blev det tåg, då vi inte fick plats i bilen. Väl på stationen var vi hungriga och skulle köpa lite mat. Då stötte vi på problem.

För det första bestämde sig mitt kort för att lägga av, så Peter fick betala för mig, något annat än danska kronor accepterades inte på en stor tågstation med folk från bl.a. tyskland, storbritannien mfl. Danska kronor.

Vänta på maten fick vi också göra, och när personalen ropade "halvfjerds!" kom jag fram och frågade artigt på Engelska om det var sjuttio. Kvinnan rynkade irriterat på näsan och sa, mer bestämt, "Halvfjerds.", ja på danska. Men det visade sig vara sjuttio, så jag fick min mat.

Peter hade samma problem när han skulle hämta sin sjuttioetta, han frågade på engelska, men fick som tur var otrevligt förklarat för sig att det minsann var sextionio, så han gick och satte sig igen. Efter någon minut ropade de upp enoghalvfjerds, som jag hade lärt mig att det var sjuttioett.

Det roliga var att det var den brickan med mat som tidigare var sextionio.

 

När tåget kom in till stationen tog vi det lugnt, alla kommer på tåget tids nog. Men det verkade inte alla tro. En äldre man pressade fram sin lilla fru genom alla människor och nästan röt åt oss att flytta på oss. Vi såg lite chockat på varandra. Vissa människor..

Mannen med sin hustru satt snett mitt i mot oss, och i tre timmar satt mannen och stirrade oavbrutet på oss. Otroligt obehagligt var det! När han väl slutade, återupptog han stirrandet så fort jag sa något till Peter.

När paret äntligen gick av kom två nya personer på samma station som de gick av, men dessa, som visade sig vara tyskar, satt bakom oss. Och de spelade mungiga (ett instrument man spelar i munnen, det låter "boing" och används i bla Ronja Rövardotter) oavbrutet i en timme och 40 minuter. Peter stördes inte, han hade hörlurar och spelade dator. Det hade inte jag.

Det enformiga ljudet har jag alltid tyckt om tidigare, men efter en timme och 40 minuter kan jag lova att jag höll på att bli helt tokig! Varenda litet boingande fick min hjärna att falla isär lite grann - kändes det som!

 

Väl framme i Stockolms Central råkade jag för första gången ta fel tåg hem, gick på det mot Bålsta istället för mot Märsta. Upptäckte vid Barkarby att något var konstigt..

 

Förövrigt har jag haft en fantastisk vecka, har träffat släkten, framförallt har jag träffat min åldermor som blir 99 år i december. Hon är så gullig och grät av glädje när hon fick träffa oss och även Peter, som hon aldrig haft möjlighet att träffa.

Sista kvällen gick jag och Peter ut i solnedgången till stranden, 10 minuter från huset. Stranden heter Klint och är helt fantastiskt vacker, ljuset är underbart. Dock är det stenbotten, inte sand, vilket gör det svårt att ta sig ut i vattnet, det är lätt att halka på stenarna. Men vi gick ut ändå, med kläderna på. Sofia var med och fotograferade oss, det blev jättefina bilder av en fantastisk kväll. Dock blev vi lite avbrutna, för när vi hade kommit ut i vattnet kom det en bil. Ur bilen hoppade en äldre man och två äldre damer.

Alla stannade vid bilen och stirrade på oss. Mannen verkade tycka det var väldigt intressant och satte sig på en sten för att titta på fotograferingen. Kvinnorna gick en bit på stranden och stannade för att titta.

Det blev stelt, vi gillade inte att ha publik, så vi skyndade oss upp ur vattnet.

Blyga svenskar ;)

 

 

 

 

 

 

 

Ber som vanligt om ursäkt för uppdaten men eftersom jag bor i Småland och inte så långt från Mariannelund som ni kanske sett på TV så har vi tampats med att inte spolas bort. Vårat hus ligger precis vid ett stort dräneringsdike som har svämmat över så det är lite att hålla koll på. Pga det enorma regnet har jag inte heller kunnat göra något med Yummie och har därför inte haft så mycket att skriva om.

 

Var dock uppe hos min lilla sötnos idag. Var kul, först lekte jag med honom och Nillo i hagen. Vi lekte lite ta fatt och sen löslongerade jag min lilla bus medan Nillo stod i mitten och glodde. Tog med honom hem så han fick beta lite i trädgården. Brukar annars behöva leda honom i grimma då han inte vill gå bredvid utan bakom eller framför och bråkar och ska äta gräs och hålla på men orkade inte tränsa så han fick gå i grimma. Dock var det som att lekarna vi gjorde innan fick honom att se mig lite mer som en hästkompis som man faktiskt kan gå bredvid. Han pinnade på så fint bredvid mig och gjorde inte en enda ansats att gå om eller inte vilja gå bredvid. Var så väldigt skönt, blev lättad och varm i hela kroppen! Äntligen ett till sånt där enorm framsteg med honom. 

Bäst som vi knatade runt där i skogen så kände jag hur man rörde vid min hand med mulen. Trodde han bara råkade först men han fortsatte och verkligen buffade på mig (dock väldigt väldigt mån om att inte kommer för nära och gå emot mig, duktig pojk!) så jag vände mig om och stannade och då tryckte han in hela huvudet i låret på mig och stod stilla tills jag hukade mig ner och började klia på honom och klappa och pussa, då la han jättenöjt huvudet i mitt knä och stod och hummade för sig själv. Vi promenerade även längs stora vägen och provade på att möta stora lastbilar, personbilar och bil med släp som smällde och slog med presänning bakom.

 

Stoltare matte får man leta efter! :)

Halloj allihopa! :) Ursäkta att jag inte skrivit på ungefär två dagar. I onsdags jobbade jag och har därför haft en del efterarbete med det. Sedan i torsdags hade jag allmänt fullt upp och igår kom mina kompisar från Norrland. Detta har resulterat i att Yummie har fått stå och vila sig ett par dagar och bara ha det skönt.

Mitt liv rullar väl på sådär. Fick igår veta att uppfödaren till hästen jag hade förut har gått bort och att hon därför är tillsalu. Tyvärr har vi precis fått renovera hela huset och mamma och pappa känner därför inte för att ta ett lån till. Dock handlar det inte om jätte jätte enorma pengar utan jag försöker komma på en lösning om hur jag ev kan lösa det. Får jag bara tag på en relativt billig stallplats till Miss Day så skulle jag faktiskt kunna lösa så att det går runt för mig. Jag har alltid ångrat mig från djupet av mitt hjärta att jag lämnade tillbaka henne men då jag satt i en stallsituation som gav mig ångest över att bara åka till hästen tyckte jag inte att hon skulle behöva hamna i en sådan klämsituation och lämnade iväg henne.

Dock är det en bestämd dam efter D-Day som inte alltid gör det hon borde men jag hade henne trots allt nästan ett år och inget kunde stämma så bra som hon och jag ibland. Min husarhäst, min ängel, min skogstokiga hoppehäst som hur konstigt hon är kom mot hindret på något mystiskt vis lyckades knöla sig över med benen långt upp mot bröstkorgen. Det hon lärde mig om ridning är det som faktiskt format mig som ryttare och utan henne i 4 månader har varit tortyr. Jag får väl se om jag kanske kan lyckas övertala mamma och pappa eller om jag kanske kan lösa så att jag får jobba som en galning resten av sommaren. Inte för att jag tror att det kommer hända direkt. But quitters don't win.



Jag älskar dig fuxen min <3

Detta är ett uttryck jag ofta hör, ett vackert uttryck. Det får mig att tänka på livet och livet efter detta, jag tänker på änglar och på Nangijala. I mitt hem är vi uppväxta med att djur går bort, och då kommer de till Nangijala. När vi är tvungna att säga hejdå till ett djur, då behöver vi inte vara ledsna, även om vi självklart är det. För vi ses snart igen. Våra vänner väntar på oss där i Nangijala, och trots att det kanske tar 100 år innan vi kommer och möter dem, så behöver de inte vara ensamma länge. Tio av våra år är nämligen bara en dag i Nangijala. Tills vi möter dem igen så tänder de en stjärna på himlen för oss, för att vi ska kunna se att dem är med oss.

För en tid sedan sålde vi en unghäst till en otroligt trevlig, glad och positiv person. Vi trodde det skulle gå bra, den här 5-åriga lilla hästen är snäll i all hantering, hon har allt lite bråttom ibland, men aldrig dum på något sätt. Hon har dessutom aldrig varit halt eller sjuk på något sätt. Lite sjuk i huvudet bara och hon gillar att rymma, krypa under staketet ut på havreåkern är alltid lika kul.

Efter ca två veckor blev den lilla hästen sjuk. Hon blev halt och hon var halt länge, sedan januari har hon varit dålig. Det var väldigt segt, hon ville inte bli bättre i fötterna, men efter ett tag lossnade det och hon började sakta, sakta bli bättre. Det har varit mycket jobb, men det har det varit värt, för nu är hon helt bra igen och kan börja jobba efter sommaren.

Därför blev jag så förvånad när vi köpte tillbaka henne. Nu bor hon hos oss. Det var helt rätt att köpa tillbaka henne. För hon har så mycket tid kvar här, hon ska inte till Nangijala än.

Så lilla Oskadis, nu var du så nära idag, spring aldrig snabbare än din skyddsängel kan flyga.

 

Hej alla :) Ursäktar för lite hoppig uppdatering från min front, tur att vi har Linn!

Igår var jag först i Eksjö och fotade och tränade detta tjusiga ekipaget. Är helt fascinerad över hur otroligt långt de kommit och det kändes jättekul att Candra påpekade att några av knepen har hon lärt sig från mig. Fick även själv prova fröken Cloé och jag kan ju säga att jag fick mild ångest över att jag inte ridit på 4 månader. Det kändes så bra att sitta där uppe för ska jag vara ärlig så är faktiskt rida det enda jag kan in och utantill, sådär i ryggmärgen. Har dock för tillfället inget stall där jag kan ha både häst och min miniponny mer än till i Augusti så vi får väl se nästa sommar kanske. Tills dess får jag passa på att hjälpa mina kompisar lite :)

 

 

Innan jag var hos Candra passade jag på att skutta förbi hos en av mina närmsta vänner som jag inte sett på evigheter. Så skönt att umgås med någon som är som en själv. Soulmate 4 life. Vi har alla misshandlat hennes vägg såhär fint efter ett par glas för mycket, ganska fint va? Förövrigt är det jag som ligger i soffan med ridstassen på haha, galet tjusigt!

 

 

 

Jahapp. Åter igen hela huset full av hantverkare, elektriker och rörmokare men fint blir vårat badrum iaf!

Nu ska jag bege mig mot staden och träffa Chaima Bakkali och sen trava runt på Candra Kindstrand's lilla häst. Har kameran med mig så there will be pictuures! :D

Bjuder på en bild på Cassie och Pontus sen studenten, de va sååå vackra!

Idag var jag inte ensam i stallet när jag skulle rida unghästen Glitbrá. Idag var min syster, Felicia med mig och skulle för första gången testa rida Birta, som också är en ung tjej på 4 år. Hästarna är nyligen inridna och trivs så otroligt bra ihop, så det vore väldigt roligt om de kunde ridas tillsammans. Men hittils har det bara varit jag som kan rida dem, och jag vill inte ha en handhäst.

Felicia fick testa rida Birta, som betyder ljussken, och om hon inte skulle trivas med den lilla damen så fick hon pröva Glitbrá. Men jag tror Felicia fastnade direkt, Birta har en stark personlighet, ibland kan hon påminna lite om Felicia själv. Frågor som;

Är frågor som både Felicia och Birta har ställt sig, och ingen av dem, när de varit små, har varit rädda för att låta bli att smaka på saker. Birta är dock fortfarande kvar i det stadiet. En dag när vi körde in traktorn i hennes hage för mockning så flyttade sig alla hästarna direkt. Alla utom Birta, som stod kvar, funderade över vad det var för mockapär som rullade in i hennes hage. Och självklart kom frågan "Kan man äta den här, smakar den gott?". Inom loppet av några sekunder hade hon satt tänderna i däcket och konstaterat att detta var inte gott. Ungefär som när hon tidigare hade smakat på en bils motorhuv (som tur var var det chefens bil).

Birta har alltså mycket att tänka på, även när man rider henne. Vi kom fram till att hon är en riktigt fifflare, hon ska alltid fiffla med saker, bettet exempelvis. Hon tuggar och håller på med det hela tiden. Och när hon inte gör det, så ska det fifflas med något annat.

Imorgon ska vi rida damerna igen.

 

 

Här finns en liten kort video när Felicia rider Birta för första gången.

 

 

 

 

Igår hände det en hel del under min dag. I stallet släpptes alla hästarna ut på sommarbete efter en turridning, vi red alltså iväg till sommarhagen och släppte dem där. Det verkade vara väldigt uppskattat :) Självklart frågade vi om det var ok med alla, annars hade vi tagit dit hästarna själva.

Därefter skulle småhingstarna ut i samma hage. Vi har två hingstar på 2 år som har gått med valackerna tidigare, men de släpptes ut på sommarbete tidigt med en av ridskolehästarna. Nu skulle de alltså flyttas från sin hage till valackernas sommarhage. Måste säga att jag blev glatt överraskad av lilla Sleipnir som jag och min arbetsgivare ledde. Han har tidigare haft stora problem med att bli ledd, antingen har det varit tvärstopp, eller så har det gått i 180 km/h (kändes det som!!). När vi tog ner hingstarna till sommarhagen de var i först så hoppade han runt och slet sig nästan flera gånger. Den här gången hade han lärt sig från sist och hoppade inte en enda gång! Han knatade på och skötte sig som om han aldrig gjort annat. En gång hoppade han och sparkade bakut, men det var för att en hemsk liten (läs STOR) broms bet honom på bollarna :(

Det här var alltså tredje gången någonsin vi fått leda honom, unghästarna är ganska ohanterade, men de lär sig otroligt snabbt. Dock brukar vi börja tidigare, men Sleipnir har varit så otroligt osolig och endast låtit min arbetsgivare hantera honom, men hon kan inte leda honom själv när han skulle lära sig. Därför har vi låtit honom gå lös när de andra hästarna blev ledda, med en grimma på sig och väntat tills han lugnat sig lite. Så nu går det riktigt bra med honom.

Filmade lite när hästarna hälsade på varandra i hagen, ska sätta ihop en video tänkte jag. Kanske slänger in lite fölvideor också i den.. det var ju inte många som ville se den, så just nu har ingen sett video på fölen.

 

Senare åkte jag in till stan med Peter, min man, Madde och hennes kompis Morgan. Vi åt lite på Burger king och sedan gick vi på bio, såg Snow White and the Huntsman. Riktigt bra film!

Jag hade jättekul på toaletten på Burger king, det var UV-ljus där inne!! Haha, men de bilderna tänker jag inte visa.. ;)

Något jag däremot tänker visa är bilder på koppen jag fick sista dagen på ridlägret av Malin, min bästa tekopp! :D