Jag avled en aning
Jag försöker att inte bli beroende av saker och ting, för jag skulle aldrig vilja gå runt och vara riktigt grinig på morgonen för att jag inte fått mitt kaffe, alla bör flytta på sig tills jag fått det. Nej, jag vill vara glad och positiv utan kaffe! Därför dricker jag inte kaffe. Jag håller mig till te och apelsinjuice.
Jag röker inte heller, det kostar en massa pengar, man skadar sin egen kropp, förändrar rösten, luktar illa, listan kan fortsätta i all oändlighet. Framför allt blir man även grinig om man inte får sitt nikotin. Inte bra!
Men jag är beroende av några saker, dock blir jag inte grinig om jag inte får dom sakerna, i alla fall inte så att jag är otrevlig mot andra, jag kan absolut hantera mig själv.
Jag är beroende av hästar, ser jag en hästhage på promenaden, med hästar i, så måste jag kolla närmare på dom. Jag kan inte låta bli att kritisera hästarna in i minsta detalj när jag ser på film. Allt måste kollas! Och jag kan bli smärre deprimerad om jag inte får träffa hästar, lulla runt i stall och bara vara jag.
Jag är beroende av min dator, spel och min telefon. Men jag får inte abstinens om jag inte får sitta vid datorn eller spela spel. Så länge jag har något att göra, sitter jag och gör absolut ingenting kan jag få en väldig lust att spela, och om jag umgås med folk, så pratar jag gärna spel. Jag gillar ju spel, haha ;)
En annan sak jag är beroende av är lypsyl. Jag använder inte andra krämer, försöker låta bli, för man rubbar kroppens egna sätt att hålla sig fuktig, men trots det är min hud så väldigt torr. Speciellt mina läppar. Så lypsyl, ja det använder jag minst en gång varje dag. Det är mycket. Men jag måste! När vi är i Egypten behöver jag ingenting alls. Det är väl det torra vädret här i Sverige..
Hur som helst så råkade Peter få med sig min enda sista lypsyl hem när han var här senast. Och jag blir GAAAALEN! Det finns andra lypsyler här, men alla är rosa och har knasiga makeupämnen i sig, fuktar inte lika bra. Så jag blir lite ledsen i ögat.
Så kom jag på, här i min lypsyldepression, att jag har lypsyl! Den jag fick av mormor i julklapp.. En lypsyl jag aldrig testat. Så jag plockade snabbt fram den. Trots att den var lite speciell, minst sagt, så fungerade den! Och nu mår jag äntligen bra igen :]
Lypsylen jag fick av mormor. Coca-Cola vanilla testade jag.
Det är lite av ett internskämt, eller vad man ska säga. Vi kan milt sagt säga att vi gillar coca cola i min familj. Min mamma har lite av ett colaberoende som är allmänt känt. Så vi har alltid cola hemma.
När vi är i Egypten är det jobbigt, dom har inte Coca Cola på hotellet, utan pepsi cola. Det duger inte.
Det slutade med att vi tog en taxi ut i läskigt land och köpte vanlig, hederlig Coca Cola.
Kommentarer
Trackback
