Jag kan också, fast bara när jag vill!
Jag vet inte om jag råkat hamna i den delen av Sverige där kranen som man stänger av och på snön med har gått sönder för det har snöat oavbrutet i en vecka. Mina hästar står i hagen med rumpan mot snön och ser sådär allmänt skitsura ut. Då och då springer de runt och busar eller pillar i sig resterna av hösilagebalen som ligger kvar i hagen och när Cadillac tycker att livet är allt för tråkigt ställer han sig och gnäggar (läs ylar) tills matte bemödar sig att sticka ut huvudet genom dörren och skrika åt honom att hålla käften. Då brukar han titta på mig med ihopknipna ögon och skrika en gång extra bara för att han kan.
- Gammal bild sen de precis flyttat hem till oss, men typ såhär fast med mer snö... -
Jag fick en sån där "Nej nu får det vara nog!" grej i söndags. Jag har alltid låtit Cadillac ta saker i sin takt, varit snäll och lugn och låtit honom bestämma när han vill och inte vill just för att han tyckt att det varit så läskigt med allt. Men nu när han faktiskt kommer fram till mig frivilligt och låter sig bli både kliad och pussad så kände jag att jag behövde ta tag i hans utveckling också. Yummie har ju fått dra pulka hela vintern och det älskar han så han hoppade nästan ur sitt skinn när jag släpade ner selen till stallet. Han blev dock väldigt besviken när han insåg att det var Caddys boxdörr som öppnades och inte hans. Cadillac blev dock glad och stod snällt och fint när jag selade honom. Han gapade snällt och fint och stod och såg skitmallig ut i sitt träns. Sedan bar det ut på tömkörningsfärd!
- "Hejsan! :)" säger Caddy -
- "Hejsan! :)" säger Caddy -
Kommentarer
Trackback
