Ponnysize.blogg.se -

Islandshästen - Byggd till skogsmulle

Publicerat 2013-02-16 02:09:00 i Linn's Inlägg

Eller?

Den senaste tiden har många påståenden lyfts fram, men dom som framför allt fångat min uppmärksamhet är dom inlägg skrivna av personer som verkar helt och hållet övertygade om att islandshästen är byggd till skogsmulle, det är vad den bör göra och ingenting annat. I skogen hör islandshästen hemma, en sån där häst alla nybörjare kan åka runt på.Och där ska den helst stanna också. Vissa författare av några inlägg har sig nästintill skrivit avsky islandshästen, ett påstående som får min mage att vrida sig. I min värld kan du inte avsky någon hästras om du älskar hästar. För jag tror att om alla hästar i hela världen skulle försvinna, alla utom den du "avskyr/hatar", så skulle du nog kunna tänka dig att ha den. Just för att få vara med en häst.

Men huvudinriktningen med det här inlägget är mina argument för huruvida islandshästen är en skogshäst eller ej. Till viss del, skulle jag vilja säga, självklart! Islandshästen är en mångsidig hästras som klarar det mesta. De klarar dressyr som vilken annan häst som helst, det hänger på ryttaren, som ju får en högre svårighetsgrad på en islandshäst, med alla extra växlar som finns. Islandshästar kan hoppa, men det är inte deras starka sida, de kan vara ridskolehästar, turridningshästar, skogsmullar, tävlingsmaskiner, you name it. En ras som, om den uppfostrats på rätt sätt, så som de blir uppfostrade på Island, älskar att arbeta tillsammans med människan.

Däremot passar inte alla islandshästar till ridskole- och turridningshästar, de är för heta. Inte dumma på något sätt, bara för svårhanterliga för nybörjare, samtidigt som andra inte alls passar ex. ute på tävlingsbanorna.

Men, vad är islandshästen avlad för? Hur ska islandshästen se ut enligt rasstandarden? Den ska se ut som hästarna på tävlingsbanorna, den ska röra sig som dom gör.

Det är dessa hästar som används inom aveln.

Dock är det många som anser, eller verkar tro att dessa hästar, avelshästarna, bara slarvspringer runt lite på en rakbana, för att sedan komma hem och mulla vidare i skogen.

I tidningen Islandshästen nr1 2013 skriver man om just dessa avelshästar i en studie kallad Fysisk påverkan på hästar vid avelsbedömning. Och syftet med studien är att undersöka den fysiska belastningen på hästarna i ridegenskapsbedömningen, samt att studera effekten av ålder och kön på belastningen på hästarna. Denna studie vill jag lyfta fram framför allt för er som tror att islandshästar bara "glider" runt.

Vad man kom fram till var bl.a. att hästarna reds i genomsnitt 1,9 km i uppvärmning och 2,9 km i bedömning, totalt 4,8 km. Uppvärmningstiden var i snitt 18 minuter, bedömningstiden var i genomsnitt ca 9:38 minuter. Mjölksyrenivån och puls mättes på samtliga hästar och sammanfattningsvis kom man fram till att den fysiska belastningen av islandshästarna under en ridegenskapsbedömning är stor. Belastningen kan jämföras med galopphästar och travhästar i tävling.

Alltså skulle man kunna se islandshästen som en galopp- eller travhäst, och dessa hästar tvivlar jag på att någon har som förstahandsval som skogshäst. Däremot fungerar ju dessa hästar, med lite träning, jättebra inom andra grenar; ex. dressyr, hoppning eller western mfl. Precis som islandshästen, som utanför tävlingsbanan fungerar som en supermysig skogshäst, då den är väldigt säker på foten.

Meningen med det här inlägget var mest att försöka påvisa att det faktiskt finns fler sätt att se på islandshästen än bara som en mullig skogshäst, inte för att alla gör det. Jag blev dock som sagt förvånad över hur många tyckte sämre om islänningarna just för att de såg dem som endast skogsmullar. Därför ville jag påvisa hur hårt de faktiskt får arbeta och hur mycket de klarar.

Förövrigt är islänningen ingen häst som är lätt att rida. Självklart finns det snälla islänningar som är s.k. "töltmaskiner", som töltar snällt med nybörjare på ryggen i skogen. Men det finns det otroligt många andra hästraser som också gör, dock inte i tölt. Att åka med är en sak, men att faktiskt samla och arbeta hästen på rätt sätt i en gångart, det är en helt annan historia! Någon man förresten kan läsa om i ett nummer av Islandshästen, minns dock inte vilket, men det är en intervju med en kvinna som har varit en högt uppsatt dressyr-tävlingsryttare, men som nu tränar och rider islandshästar. Och hon anser, efter alla år, att islandshästen faktiskt är svårare att rida än en "vanlig" häst, just på grund av de extra gångarterna, benen som kan röra sig "hur som helst". Detta leder till att hästen har flera olika kommandon att följa och det är alltså lättare att röra ihop det, göra fel eller bara hamna i ett missförstånd med hästen.