En morgon
Det är en tidig, kylig morgon när väckerklockan bryter tystnaden. Lite på sitt eget vis, dåjag inte står ut med sKRRRrrrrIIiiIiiiiIIIIiiiikAnde väckarklock-signaler. Istället klingar en mysig Harry Potter-signal. Det förändrar egentligen inte saken, jag vill inte upp. Men det måste jag. Det är bara jag och min lillasyster hemma, alla andra sover borta långt bort.
Jag smyger inte upp, alla ska vakna nu, jagväcker min syster, rastar hundarna, matar katterna, matar alla kattungarna, värmer "snuggles" att ha i deras bäddar, säger till systern som ska vakna, städar alla kattlådor, säger till syster att honska vakna, medicinerar en nyopererad katt, matar valparna, ser till at systern är uppe, baddar smutsiga kattungeögon och droppar dem. Säger hejdå till syster som går till bussen, jag lullar samtidigt ut i min Onepiece, som jag bor i dagar när jag pluggar hemifrån.
Det är väldigt kallt den här morgonen, -14 grader. Det är egentligen inte jättekallt, men när man har vant sig vid nollgradigt, så blir det kallt. Snön knarrar under skorna, och idag blåser det ingenting, skönt. Då behöver inte hästarna ha värsta tjocka vintertäckena, utan lite lättare täcken. Redan innan jag hunnit lägga handen på handtaget till stallet hörs morgontrötta röster där inne, och mitt hjärta slår ett extra slag. Nu är jag vaken, innan har jag egentligen legat kvar i sängen och sovit, och mest gjort allt som värsta roboten.
När jag öppnar dörren och tänder lyset blinkar två mörka, snälla och HUNGRIGA ögon till mig och båda pratar med mig hela tiden. Stora Juliet på 91 cm "Nihi"-ar ljust, och lilla Florida på 72 "humhum"-ar med sin mörkare stämma. Jag ler, egentligen borde det vara tvärtom, Juliet som är störst borde ha den mörkaste rösten ;)
Juliet väntar tålmodigt tills all maten ligger i krubban innan hon hugger in. Florida försöker brottas med skopan för att få plats och ungefär fånga maten i luften. När jag säger åt henne att lugna sig, snurrar hon ett varv, så jag hinner hälla upp allt och är klar när hon är tillbaka.
När hästarna ätit klart kraftfoder och hö ska de sedan ut i hagen. Och idag ska de ha täcken, det är inte längre lika kallt, bara -8 grader. Men täckena ska på.
Florida har tyvärr skavt upp jättemycket på bogen, och vi har inte hittat något bogskydd. Men idag testade jag något nytt, och det verkade gå väldigt bra. Alla sätt är bra, utom de dåliga. Jag hoppas att det här var en bra lösning, måste se till att köpa en annan t-shirt med mer glansigt tyg. Men tills vidare så fungerar nog den här också ;)
Jag kan också, fast bara när jag vill!
Jag vet inte om jag råkat hamna i den delen av Sverige där kranen som man stänger av och på snön med har gått sönder för det har snöat oavbrutet i en vecka. Mina hästar står i hagen med rumpan mot snön och ser sådär allmänt skitsura ut. Då och då springer de runt och busar eller pillar i sig resterna av hösilagebalen som ligger kvar i hagen och när Cadillac tycker att livet är allt för tråkigt ställer han sig och gnäggar (läs ylar) tills matte bemödar sig att sticka ut huvudet genom dörren och skrika åt honom att hålla käften. Då brukar han titta på mig med ihopknipna ögon och skrika en gång extra bara för att han kan.
- Gammal bild sen de precis flyttat hem till oss, men typ såhär fast med mer snö... -
Jag fick en sån där "Nej nu får det vara nog!" grej i söndags. Jag har alltid låtit Cadillac ta saker i sin takt, varit snäll och lugn och låtit honom bestämma när han vill och inte vill just för att han tyckt att det varit så läskigt med allt. Men nu när han faktiskt kommer fram till mig frivilligt och låter sig bli både kliad och pussad så kände jag att jag behövde ta tag i hans utveckling också. Yummie har ju fått dra pulka hela vintern och det älskar han så han hoppade nästan ur sitt skinn när jag släpade ner selen till stallet. Han blev dock väldigt besviken när han insåg att det var Caddys boxdörr som öppnades och inte hans. Cadillac blev dock glad och stod snällt och fint när jag selade honom. Han gapade snällt och fint och stod och såg skitmallig ut i sitt träns. Sedan bar det ut på tömkörningsfärd!
- "Hejsan! :)" säger Caddy -
- "Hejsan! :)" säger Caddy -
En gammal och omtyckt berättelse
Jag har alltid läst tidningen Min Häst, ända sedan jag var liten, innan jag fick börja rida prenumererade jag på Min Häst. När jag tröttnade, kunde jag ändå inte sluta då mina systrar ville läsa tidningen, därför prenumererar jag fortfarande på tidningen. Jag måste vara den som prenumererat längst? Haha, nej, men det känns lite så, jag är ändå 21 nu.
Ibland återkommer vissa berättelser i tidningen, vissa bra, andra mindre bra. Och ibland är det några som fastnar, vissa kommer man ihåg och uppskattar. Andra kommer man bara ihåg när man ser dem återkomma i tidningen och man blir lite glad; "åh, det är den här!".
Det finns en berättelse som jag alltid kommer ihåg och som jag uppskattade att läsa. Denna är tecknad av Lena Furberg och handlar om travhästen Nevele Pride. En sann berättelse. Jag har alltid fascinerats av de sanna berättelserna, både i tidningar och i filmer.
Den här hästen som berättelsen handlar om, Nevele Pride, var, enligt tidningen, en av världens största travhästar, en riktig stjärna, som slog världsrekordet. Och så vitt jag vet håller han det fortfarande.
Men han var inte att leka med. När han föddes skildes han tidigt från sin arga mamma, då han var ännu argare. Inte ens hon kunde hantera honom.
När han senare började tävlas så fanns det endast en som kunde sköta honom, en svensk, som dock alltid hanterade Nevele Pride med värsta handskarna.
Men det här är berättelsen ur Min Häst.
Därför blev jag så glad igår när jag upptäckte på facebook att tidningen Allt om travsport kommer skriva en artikel om denna fantastiska häst, det ska bli spännande att läsa en riktig artikel om den världsberömda Nevele Pride! Kommer i nästa travsportstidning :)
Bild från Allt om travsport, finns på facebook: https://www.facebook.com/photo.php?fbid=424339797652993&set=a.374812499272390.91293.181456378608004&type=1&theater
Ponnysize 2.0
Hejsan allihopa!
Eftersom Linn bestämde sig för att slänga upp ett inlägg igår efter att jag varit hos henne och vi bestämt att vi kanske borda ta tag i detta med bloggandet igen så kände jag att jag förmodligen också borde dra mitt strå till stacken. Hela dagen har jag spenderat med rumpan på min skrivbordsstol där jag slagits med CSS, HTML, Dreamweaver och Photoshop för att fixa en ny bloggdesign så ni får se på våra "nya" små djur :D
Det var ett tag sedan jag uppdaterade, tänkte dra en snabb uppdate om hästarna så ni som inte läst bloggen innan och ni som inte följt mig på DV kan få hänga med i djurdjungeln. Jag har faktiskt inskaffat mig ytterligare ett hovdjur som jag skrev strax innan uppbrottet. Dock har det blivit en stor positiv ändring, jag har fått ett stall här hemma! Mamma och pappa överaskade mig med att banka upp ett ganska stort stall med två boxar och stallgång till lilla mig. Men nu till uppdaten:
Eftersom Linn bestämde sig för att slänga upp ett inlägg igår efter att jag varit hos henne och vi bestämt att vi kanske borda ta tag i detta med bloggandet igen så kände jag att jag förmodligen också borde dra mitt strå till stacken. Hela dagen har jag spenderat med rumpan på min skrivbordsstol där jag slagits med CSS, HTML, Dreamweaver och Photoshop för att fixa en ny bloggdesign så ni får se på våra "nya" små djur :D
Det var ett tag sedan jag uppdaterade, tänkte dra en snabb uppdate om hästarna så ni som inte läst bloggen innan och ni som inte följt mig på DV kan få hänga med i djurdjungeln. Jag har faktiskt inskaffat mig ytterligare ett hovdjur som jag skrev strax innan uppbrottet. Dock har det blivit en stor positiv ändring, jag har fått ett stall här hemma! Mamma och pappa överaskade mig med att banka upp ett ganska stort stall med två boxar och stallgång till lilla mig. Men nu till uppdaten:
You're Mine har biffat på sig lite och har fått börja dra i sin fina sele. Han är för tillfället helrakad och passar fint som nakenfis. På bilden är han lite tjock av allt mumsigt gräs, men men. Har tyvärr inga kroppsbilder från nu men det är stor skillnad på honom i helhet sen jag fick honom. Han har blivit mycket mel väluppfostrad och trevlig över lag, väldigt positiv och älskar att arbeta. Dra matte i pulkan är roligaste på hela året och han kan knappt stå still när han hör mig komma bärande på selen. Han pussas på kommando och går runt lös med mig i stort sett överallt, änglahästen <3
Och min käre lille Cadillac får vi ju inte glömma! Han kom till mig som treåring, liten, tanig och skiträdd för tja i princip allt. Han var omöjlig att fånga, ville inte bli ledd, inte klappad, sparkade mot hovslagaren osv osv osv. Idag kommer han travande mot en i hagen, pratar och pussas på kommando. Han har även lärt sig vinka på kommando och är en sån där som gärna vill testa absolut allt han kan komma på om jag låter honom. Är helt säker på att en buga snart kommer ramla in med lite träning.
Caddy har faktiskt fått stå mestandels av tiden sen vi flyttade hem då han har haft en sån jäkla växtperiod att han helt enkelt inte har velat nånting alls. Kan inte, vill inte, ska inte, får inte, orkar inte, förstår inte var hans livsmotto så jag lät honom helt enkelt bara växa till sig i både kropp och huvud.
Nu är han hela 97 (!!) cm och fortsätter växa för varje dag. Hoppas han inte passar på att växa mer, ville ju ha en shettis och inte en b-ponny.
Islandshästen - Byggd till skogsmulle
Eller?
Den senaste tiden har många påståenden lyfts fram, men dom som framför allt fångat min uppmärksamhet är dom inlägg skrivna av personer som verkar helt och hållet övertygade om att islandshästen är byggd till skogsmulle, det är vad den bör göra och ingenting annat. I skogen hör islandshästen hemma, en sån där häst alla nybörjare kan åka runt på.Och där ska den helst stanna också. Vissa författare av några inlägg har sig nästintill skrivit avsky islandshästen, ett påstående som får min mage att vrida sig. I min värld kan du inte avsky någon hästras om du älskar hästar. För jag tror att om alla hästar i hela världen skulle försvinna, alla utom den du "avskyr/hatar", så skulle du nog kunna tänka dig att ha den. Just för att få vara med en häst.
Men huvudinriktningen med det här inlägget är mina argument för huruvida islandshästen är en skogshäst eller ej. Till viss del, skulle jag vilja säga, självklart! Islandshästen är en mångsidig hästras som klarar det mesta. De klarar dressyr som vilken annan häst som helst, det hänger på ryttaren, som ju får en högre svårighetsgrad på en islandshäst, med alla extra växlar som finns. Islandshästar kan hoppa, men det är inte deras starka sida, de kan vara ridskolehästar, turridningshästar, skogsmullar, tävlingsmaskiner, you name it. En ras som, om den uppfostrats på rätt sätt, så som de blir uppfostrade på Island, älskar att arbeta tillsammans med människan.
Däremot passar inte alla islandshästar till ridskole- och turridningshästar, de är för heta. Inte dumma på något sätt, bara för svårhanterliga för nybörjare, samtidigt som andra inte alls passar ex. ute på tävlingsbanorna.
Men, vad är islandshästen avlad för? Hur ska islandshästen se ut enligt rasstandarden? Den ska se ut som hästarna på tävlingsbanorna, den ska röra sig som dom gör.
Det är dessa hästar som används inom aveln.
Dock är det många som anser, eller verkar tro att dessa hästar, avelshästarna, bara slarvspringer runt lite på en rakbana, för att sedan komma hem och mulla vidare i skogen.
I tidningen Islandshästen nr1 2013 skriver man om just dessa avelshästar i en studie kallad Fysisk påverkan på hästar vid avelsbedömning. Och syftet med studien är att undersöka den fysiska belastningen på hästarna i ridegenskapsbedömningen, samt att studera effekten av ålder och kön på belastningen på hästarna. Denna studie vill jag lyfta fram framför allt för er som tror att islandshästar bara "glider" runt.
Vad man kom fram till var bl.a. att hästarna reds i genomsnitt 1,9 km i uppvärmning och 2,9 km i bedömning, totalt 4,8 km. Uppvärmningstiden var i snitt 18 minuter, bedömningstiden var i genomsnitt ca 9:38 minuter. Mjölksyrenivån och puls mättes på samtliga hästar och sammanfattningsvis kom man fram till att den fysiska belastningen av islandshästarna under en ridegenskapsbedömning är stor. Belastningen kan jämföras med galopphästar och travhästar i tävling.
Alltså skulle man kunna se islandshästen som en galopp- eller travhäst, och dessa hästar tvivlar jag på att någon har som förstahandsval som skogshäst. Däremot fungerar ju dessa hästar, med lite träning, jättebra inom andra grenar; ex. dressyr, hoppning eller western mfl. Precis som islandshästen, som utanför tävlingsbanan fungerar som en supermysig skogshäst, då den är väldigt säker på foten.
Meningen med det här inlägget var mest att försöka påvisa att det faktiskt finns fler sätt att se på islandshästen än bara som en mullig skogshäst, inte för att alla gör det. Jag blev dock som sagt förvånad över hur många tyckte sämre om islänningarna just för att de såg dem som endast skogsmullar. Därför ville jag påvisa hur hårt de faktiskt får arbeta och hur mycket de klarar.
Förövrigt är islänningen ingen häst som är lätt att rida. Självklart finns det snälla islänningar som är s.k. "töltmaskiner", som töltar snällt med nybörjare på ryggen i skogen. Men det finns det otroligt många andra hästraser som också gör, dock inte i tölt. Att åka med är en sak, men att faktiskt samla och arbeta hästen på rätt sätt i en gångart, det är en helt annan historia! Någon man förresten kan läsa om i ett nummer av Islandshästen, minns dock inte vilket, men det är en intervju med en kvinna som har varit en högt uppsatt dressyr-tävlingsryttare, men som nu tränar och rider islandshästar. Och hon anser, efter alla år, att islandshästen faktiskt är svårare att rida än en "vanlig" häst, just på grund av de extra gångarterna, benen som kan röra sig "hur som helst". Detta leder till att hästen har flera olika kommandon att följa och det är alltså lättare att röra ihop det, göra fel eller bara hamna i ett missförstånd med hästen.
Den fantastiska islandshästen, en otroligt anpassningsbar hästras!
