En sviken blogg
Den här bloggen blev helt övergiven ett bra tag nu över sommaren. Varför vet jag inte, vi fick väl för mycket att göra antar jag. För min egen del blev det fullspäckat schema när jag tränade inför tävlingarna med Godi, den lilla mörkbruna herren på bild i tidigare inlägg "Bill och Bull". Därefter har jag arbetat, inte bara i stallet, utan med att fotografera åt andra, teckna och vakta hundar. Det har inte hänt så värst mycket med andra ord.
Sedan är jag ju en riktig spelnörd, och Guild Wars 2 släpptes i slutet av Augusti, så jag har väl suttit klistrad med det, haha ;)
Förövrigt har jag även planer med min familj, dessa planer övertar spelandet och jag är helt insnöad på detta. Det är nämligen så att vi håller på och bygger. Vi har ett hus på trädgården som nu ska renoveras och bli till stall. Detta innebär förstås att vi kommer skaffa häst! Så jag har varit där ute och slipat väggarna, sopat dem och spacklat. Dock är spacklet inte torrt än, målningen måste därför vänta någon dag till. Det är otroligt spännande och jag längtar så tills hästen kommer!!
Men vad det är för en häst, det får ni inte veta ;) Dock kan jag avslöja färgen på denne nedan... Det är denna vi har bestämt oss för i nuläget. Men det kan alltid ändras. Vi hoppas dock kunna få hem just denna till stallet.
Förövrigt var det alltså Godi som jag tävlade med, den lilla griniga ridskolehästen ;)
Nej, grinig är han inte, han visar bara vad han tycker, väldigt rejält. Så även på tävling. Ex. när man kommer ut på tävlingsbanan så känner man sig helt ensam och övergiven och biter därför tag i bettet, springer med näsan rakt upp i luften och skriker öronen av domarna. Precis så gör man! Eller så visar man att de superlätta bootsen man fick på frambenen inte var uppskattade och lyfter därför på benen så mycket att de slår i magen.... men inte frambenen, utan bakbenen!
Nej, grinig är han inte, han visar bara vad han tycker, väldigt rejält. Så även på tävling. Ex. när man kommer ut på tävlingsbanan så känner man sig helt ensam och övergiven och biter därför tag i bettet, springer med näsan rakt upp i luften och skriker öronen av domarna. Precis så gör man! Eller så visar man att de superlätta bootsen man fick på frambenen inte var uppskattade och lyfter därför på benen så mycket att de slår i magen.... men inte frambenen, utan bakbenen!
Han är alltså en väldigt rolig prick lilla Godi (inte när han skrek öronen av domaren dock). Och trots att han så gott som skrek ut oss ur fyrgången, så gick han jättebra i tölten. Detta resulterade i att den lilla troll-liknande ridskolehästen gick till B-final.
När vi följande dag gick den finalen, som förövrigt endast fem personer går vidare till, höll jag på att trilla ur sadeln i chock. För hör och häpnad, så VANN vi den!! Och den som vinner en B-final, får gå till A-final.
A-finalen vann vi dock inte, jag var bara glad åt att vi kom dit, det hade jag aldrig trott! Godi var trött, men skötte sig ändå fint. Men tävlingshästarna vi mötte var riktigt, riktigt snygga 100.000+ kronors hästar.
Vi kom totalt på sjätte plats i tölten, mycket, mycket bättre än vad jag någonsin kunnat hoppats på!! Så jag är definitivt jättenöjd, och Godi också, när han fick komma hem och svansa runt i hagen med bästisen Neisti.
Så nu är allt tillbaka till det vanliga, ridskolan rullar på varje kväll, skolan likaså, fast inte på kvällen. Det enda som inte är som det brukar är att i huset där ute, där görs det plats åt ännu en familjemedlem.
Kommentarer
Amanda
Ska ni bara skaffa en häst? Jag menar med tanke på att de är flockdjur :)
Svar:
Szimone & Linn
Trackback
