Jag älskar hästar
Det har jag alltid gjort, älskat hästar. Jag stod länge i kö för att få börja rida på ridskolan Tyresö Ryttarförening och när jag var sju år fick jag äntligen börja. Jag var alltid med när vi åkte och hälsade på vänner till familjen som bodde i närheten av hästar eller kanske till och med hade häst. Men jag har inte behövt rida, det är bara ett plus.
Nu är det ju så att jag har valt att skaffa Amerikanska miniatyrhästar. Vad fick mig att välja just denna ras?
I alla tider har jag alltid velat ha en egen häst och för några månader sedan insåg jag att det faktiskt var möjligt. Pengarna fanns där, men inte till en stor ridhäst, utan till en liten ponny, exempelvis en shettis. Detta spelade inte mig någon roll. Jag arbetar med att rida hästar, jag får rida så mycket att jag ibland spyr på det, vissa dagar känner man inte alls för att rida, men unghästarna behöver motioneras. Det är inte så att jag tycker illa om det, ibland känner jag bara inte för det.
I och med att jag och min arbetsgivare har lite olika idéer kan jag inte arbeta helt med hästarna så som jag skulle vilja och därför var det så perfekt att köpa den här lilla shettisen. Med min egen häst får jag ju göra precis vad jag vill, bortsett från att rida. Men det är ju allt det där andra jag hela tiden velat jobba med, som jag inte har kunnat.
Så jag började leta efter min häst, och hittade en som jag ville ha. Jag hade kontaktat ägaren och skulle träffa lilla Plet som han heter (Plet=pricken på danska).
Bild från annonsen: http://hastmarknad.hastnet.se/sok/annons.php?aid=635869&inriktning=&typ=9
Om någon köper den här lilla killen får man gärna säga till, för jag vill väldigt gärna följa hans väg. Blev väldigt förtjust i honom.
Men så frågade min mamma mig vad jag i hela fridens namn tänkte på? Varför skulle jag skaffa en liten tjock shettis? Kunde vi inte skaffa något tillsammans? Typ amerikansk miniatyrhäst, som mamma tittat på i flera, flera år och som även jag tycker är jättefina och trevliga. Som islandshästar: stora hästar i litet format. De är väldigt trevliga och beter sig inte så fräckt som ponnyer kan göra.
Och så blev det, jag och mamma började leta hästar, och hittade två som vi ju ska ha, Florida och Juliet :) Vi är så glada! Juliet är mest mammas och mina systrars, Florida är min. Så får jag en egen häst till slut! Om än väldigt, väldigt liten.
Kommentarer
Trackback
