Dyrbart saknat
Jag har tappat något väldigt dyrbart. Något otroligt viktigt att ha, speciellt när man är ridlägerledare. Tänk att jag alltid ska vara så otroligt slarvig och slänga saker omkring mig!
Jag har tappat rösten. Helt och hållet, totalt. Har aldrig gjort det tidigare, aldrig såhär mycket, nu kan jag bara viska.. Helt fantastiskt bra matchat att vi idag ska ut på långtur med tjejerna + en annan tur. Det är en mamma med sin dotter, dottern fyller år. Dem har bokat en turridning och har med sig egen fika och vill absolut inte gå ut tillsammans med andra. Min arbetsgivare och jag är ju bara två.
Därför får vi dela på oss idag, jag tar tjejerna som ju är lite mer vana vid islandshästarna och deras gångarter, till skillnad från de som kommer nya nu.
Vi får väl se hur det går! Önska mig lycka till :)
Kommentarer
Trackback
