Skillnaden
Jag älskar hästar. Alla hästar, stora som små och alla olika raser som finns. Trots detta slår mitt hjärta lite extra för just islandshästen. Deras sätt, hur de rör sig, beter sig och är. De är fantastiska vänner och ridhästar. Att vara ryttare för islandshäst är som att ständigt lägga ett pussel, man måste hela tiden hitta de där pusselbitarna som passar samman, annars fungerar inte pusslet.
Det finns så mycket spakar, just för att islandshästarna har så många gångarter, oftast fem stycken, men även fyrtioelva där i mellan. Att rida islandshäst är jättesvårt, hästarna kan allt en "vanlig" häst kan, men det krävs mer av ryttaren för att hästarna ska kunna utföra detta. Hästarna kan hoppa, de kan alla dressyrrörelser.
Ännu svårare, tycker jag, är att undervisa när dessa hästar blir ridna. Försöka förklara hur alla ska göra för att deras häst ska gå i en speciell gångart. Självklart finns det grunder, ex. för trav ska man lätta lite på sig, ta fram handen i fattningen och driva på. Senare kan man börja samla ihop hästen. Men att inte göra helt rätt i fattningen är som att rida på en hinderkombination. Gör man fel i starten, så är chansen stor att resten inte alls fungerar, men i vissa fall kan hästen lösa det åt en.
De senaste dagarna har min yngsta syster Sofia följt med till stallet för att rida den lilla fyraåringen Birta. Men jag har även följt med henne för att hjälpa henne hoppa foderhästen Flugan som är en travhäst. Det är riktigt kul, men jag måste använda mig av helt olika undervisningstekniker för att det ska bli bra. Med Flugan känner jag att jag kan bli alldeles för snäll, just för att jag är så van vid att undervisa islänningarna. Jag vet vad dem klarar, och drar Flugan över samma kant. Grejen är att en yngre islandshäst, eller en som har en orutinerad ryttare på ryggen, har otroligt svårt att trava på böjt spår, har svårt att galoppera i ett ridhus eller på böjt spår, det blir för trångt för dem. Men Flugan har klarat allt jag satte upp i passet, med marginal.
Sofia och Birta [Ljussken]
Jag måste säga att jag är glad över att det är islandshästar jag är van vid att undervisa på, för hade det varit tvärtom och jag helt plötsligt ska hålla en lektion för islandshästar och inte vanliga hästar, så hade det blivit helt tokigt. Just för att när man rider vanliga hästar förstår man sig inte på islänningarnas rörelsemönster, man vet inte vad som händer när och varför hästen gör så. Varför tar hästen inte trav utan går runt i någon konstig grisepass? Varför ser hästen totalt halt ut på ena frambenet när vi ska trava på volt? Varför varför varför?
Många jag har pratat med är helt hundra på att det inte skulle vara några problem att undervisa för islandshäst när man bara är van vid "vanliga" hästar.
Här håller jag inte alls med, som sagt. Islandshästryttarna, majoriteten iaf, förstår sig på vanliga hästar, islänningarna har ju de gångarter som andra hästar har. Anledningen till att "vanliga" hästryttare inte förstår sig på islandshästarna är att de har extra gångarter, de kan göra lite hur som helst med benen, och man har ingen aning om hur detta ska hanteras. För när man gör som man skulle gjort på sina stora hästar för att lösa problemet, kanske islandshästen flyger iväg i pass.
Kommentarer
Emelie
Grymt bra skrivet! Det är här storhäst människor inte förstår, de tror att de är så lätt att rida islandshäst för de är så snälla, visst de är oftast snälla men de går inte bra för det..
Trackback
