Man får inte svära men... SATANA PERKELE
Bilden säger väl allt?Idag var jag och min vän Madde och hjälpte till i stallet då hovslagaren skulle komma. Och när hovslagaren kommer skor han alla hästarna. Det är en hel dags arbete med drygt 20 hästar. Kruxet var att alla hästarna var på sommarbete på lite olika ställen i området. Min och Maddes uppgift idag var alltså att hämta hästarna till hovslagaren, vilket gick jättebra. Vi gick upp till valackernas hage så ligger nära stallet. Därefter hämtades Frostros, vi åkte bägge två på fyrhjulingen och hemåt red jag, Madde körde. Hämtade sedan fler valacker och därefter skulle Frosten tillbaka, så jag red, Madde körde.
Väl framme stängde hon av fyrhjulingen för att spara på olja. Vi släppte Frosten i hagen och skulle starta mopeden och åka. Problemet var bara att den inte startade! Vi var trötta och sega efter en massa tid och jobb i solen. Så där satt vi, med en fyrhjuling som inte startade och så torra munnar att man inte ens kunde spotta.
Bara att börja knuffa fanskapet.
Det fick dessutom bli ett samtal till arbetsgivaren och meddela att vi var påväg, men att det skulle gå lååååångsamt (med betoning på å). Som tur var kom hennes man med bilen och bogserade hem oss, tjohoo! Men otroligt ironiskt att det skulle hända när jag verkligen hade laddat den för att sådant här inte skulle inträffa.
Väl hemma fick fyrhjulingen stå i solen och ladda upp sig medan vi höll unghästar åt hovlsagaren. Han svor säkert lika mycket som vi gjorde när vi kämpade i solen (lägg till öknen) med mopeden, för unghästarna hoppade omkring en hel massa. Dels kan han skada sig själv och dels kan han råka skada hästen om den bara rycker/sparkar med benen och hoppar. Han blev rejält arg och svor, mest på finska.
När vi väl skulle hem startade vi fyrhjulingen och skulle rulla hem. Den började låta, men stängdes av igen, så... Satana perkele!!!
Och vi skrattade, och blev bogserade hela vägen hem.
Madde åkte hem till sig och lade upp följande på facebook:
Kommentarer
Trackback
