En liten fifflare
Idag var jag inte ensam i stallet när jag skulle rida unghästen Glitbrá. Idag var min syster, Felicia med mig och skulle för första gången testa rida Birta, som också är en ung tjej på 4 år. Hästarna är nyligen inridna och trivs så otroligt bra ihop, så det vore väldigt roligt om de kunde ridas tillsammans. Men hittils har det bara varit jag som kan rida dem, och jag vill inte ha en handhäst.
Felicia fick testa rida Birta, som betyder ljussken, och om hon inte skulle trivas med den lilla damen så fick hon pröva Glitbrá. Men jag tror Felicia fastnade direkt, Birta har en stark personlighet, ibland kan hon påminna lite om Felicia själv. Frågor som;
Varför då?
Vad är det här?
Kan man äta det här?
Hur då?
Smakar det där gott?
Är frågor som både Felicia och Birta har ställt sig, och ingen av dem, när de varit små, har varit rädda för att låta bli att smaka på saker. Birta är dock fortfarande kvar i det stadiet. En dag när vi körde in traktorn i hennes hage för mockning så flyttade sig alla hästarna direkt. Alla utom Birta, som stod kvar, funderade över vad det var för mockapär som rullade in i hennes hage. Och självklart kom frågan "Kan man äta den här, smakar den gott?". Inom loppet av några sekunder hade hon satt tänderna i däcket och konstaterat att detta var inte gott. Ungefär som när hon tidigare hade smakat på en bils motorhuv (som tur var var det chefens bil).
Birta har alltså mycket att tänka på, även när man rider henne. Vi kom fram till att hon är en riktigt fifflare, hon ska alltid fiffla med saker, bettet exempelvis. Hon tuggar och håller på med det hela tiden. Och när hon inte gör det, så ska det fifflas med något annat.
Imorgon ska vi rida damerna igen.
Bild orättvist fotograferad uppifrån (dålig vinkel) på en tjockisdam som går på bete och tycker att motion är överskattat, men att ridas är kul!
Här finns en liten kort video när Felicia rider Birta för första gången.
Kommentarer
Trackback
