Det är inte ens logiskt
Nu är jag hemma från Danmark, en härlig semester, men nästan inget sol och bad alls. Bara en enda dag blev vi bortskämda med detta och den dagen spenderades på stranden. Övriga dagar var det regn eller bara molnigt, dessa tillbringades inne i den lilla byn, i hamnen, åt att äta glass, kolla på folk som fiskade krabbor, kasta leksaker i vattnet till hundarna och försöka lista ut hur mycket pengar vi skulle betala. Speciellt Peter, som var i Danmark för första gången fick en riktigt funderare när han skulle betala "odeoghalvtreds" kronor. Efter lite om och men fick han reda på att detta är femtioåtta kronor, och hela veckan har han funderat över det danska räknesystemet. Det är inte ett dugg logiskt alls. Inte riktigt klokt.
Det var min familj, Peter och Ammi och Anders, familjens bästa vänner. Jag och Peter åkte med dem, men de skulle inte hem samtidigt som oss och därför blev det tåg, då vi inte fick plats i bilen. Väl på stationen var vi hungriga och skulle köpa lite mat. Då stötte vi på problem.
För det första bestämde sig mitt kort för att lägga av, så Peter fick betala för mig, något annat än danska kronor accepterades inte på en stor tågstation med folk från bl.a. tyskland, storbritannien mfl. Danska kronor.
Vänta på maten fick vi också göra, och när personalen ropade "halvfjerds!" kom jag fram och frågade artigt på Engelska om det var sjuttio. Kvinnan rynkade irriterat på näsan och sa, mer bestämt, "Halvfjerds.", ja på danska. Men det visade sig vara sjuttio, så jag fick min mat.
Peter hade samma problem när han skulle hämta sin sjuttioetta, han frågade på engelska, men fick som tur var otrevligt förklarat för sig att det minsann var sextionio, så han gick och satte sig igen. Efter någon minut ropade de upp enoghalvfjerds, som jag hade lärt mig att det var sjuttioett.
Det roliga var att det var den brickan med mat som tidigare var sextionio.
När tåget kom in till stationen tog vi det lugnt, alla kommer på tåget tids nog. Men det verkade inte alla tro. En äldre man pressade fram sin lilla fru genom alla människor och nästan röt åt oss att flytta på oss. Vi såg lite chockat på varandra. Vissa människor..
Mannen med sin hustru satt snett mitt i mot oss, och i tre timmar satt mannen och stirrade oavbrutet på oss. Otroligt obehagligt var det! När han väl slutade, återupptog han stirrandet så fort jag sa något till Peter.
När paret äntligen gick av kom två nya personer på samma station som de gick av, men dessa, som visade sig vara tyskar, satt bakom oss. Och de spelade mungiga (ett instrument man spelar i munnen, det låter "boing" och används i bla Ronja Rövardotter) oavbrutet i en timme och 40 minuter. Peter stördes inte, han hade hörlurar och spelade dator. Det hade inte jag.
Det enformiga ljudet har jag alltid tyckt om tidigare, men efter en timme och 40 minuter kan jag lova att jag höll på att bli helt tokig! Varenda litet boingande fick min hjärna att falla isär lite grann - kändes det som!
Väl framme i Stockolms Central råkade jag för första gången ta fel tåg hem, gick på det mot Bålsta istället för mot Märsta. Upptäckte vid Barkarby att något var konstigt..
Förövrigt har jag haft en fantastisk vecka, har träffat släkten, framförallt har jag träffat min åldermor som blir 99 år i december. Hon är så gullig och grät av glädje när hon fick träffa oss och även Peter, som hon aldrig haft möjlighet att träffa.
Sista kvällen gick jag och Peter ut i solnedgången till stranden, 10 minuter från huset. Stranden heter Klint och är helt fantastiskt vacker, ljuset är underbart. Dock är det stenbotten, inte sand, vilket gör det svårt att ta sig ut i vattnet, det är lätt att halka på stenarna. Men vi gick ut ändå, med kläderna på. Sofia var med och fotograferade oss, det blev jättefina bilder av en fantastisk kväll. Dock blev vi lite avbrutna, för när vi hade kommit ut i vattnet kom det en bil. Ur bilen hoppade en äldre man och två äldre damer.
Alla stannade vid bilen och stirrade på oss. Mannen verkade tycka det var väldigt intressant och satte sig på en sten för att titta på fotograferingen. Kvinnorna gick en bit på stranden och stannade för att titta.
Det blev stelt, vi gillade inte att ha publik, så vi skyndade oss upp ur vattnet.
Blyga svenskar ;)
Älskar min Peter<3
Kommentarer
Betty Bones
Helt otroligt.. Så vackert..
Trackback
