Nu är det dags igen! Förra året var mitt debutår, första gången jag tävlade på riktigt, jag och Frostros. Frostros som inte är rädd för någonting alls.

Men det var hon ju. När vi kom in på banan, som med islandshäst är oval, fick hon syn på det låga staketet runt banan. Det var rött och blodtörstigt, helt enkelt livsfarligt! Och hon var instängd. Det här farliga staketet var på bägge sidor av henne. Därför blev hon som en ål som slingrade sig fram på banan och jag skämdes över att inte få någon som helst ordning på henne. Dock var det i alla fall rätt gångart, det är alltid något! Dessutom kände jag mig alldeles lam och stel, att tävla kändes så väldigt stort!

Nästa gång vi kom dit gick det bättre, Frosten hade tuffat på sig och det där staketet var inte ett dugg läskigt längre. Däremot red vi den här gånget ett svårare program och skulle, efter galoppen, tölta. Detta gjorde vi inte sist, som Frostros kom ihåg och hon protesterade starkt. När jag ändå inte förstod att vi inte skulle vara kvar på banan tog hon ett skutt rakt ut till vänster - över staketet och vips var vi diskade!

 

Nu är det ju så att en tjej hyr Frostros, så jag kan inte tävla henne. Birta, Glitbrá och Frosti är bara fyra år, de måste vara sex. Dögun ska betäckas, så det går inte, sist behöll hon inte fölet, så hon ska ta det lugnt.

Kvar återstår ridskolehästarna. Jag har ju turen att få välja vem jag vill och jag har mina favoriter.. dom jag kallar Bill och Bull. Patti och Godi, "svart och vit". Nästan, Patti är inte en helt vit skimmel och Godi är inte helt svart, han är mörkbrun. Men de är väldigt lika att rida, otroligt härlig tölt med alla möjliga olika växlar och höga lyft. Fin trav, galopp, och bägge är 4 ½-gångare. De har alltså inte flygande pass, men de kan få passtaktiga rörelser. Patti är dock större än Godi och väldigt känslig i munnen. Han drar upp huvudet vid minsta kontakt och man måste arbeta ett tag, annars är han genomsnäll och vill alltid vara tillmötesgående.

Godi däremot är mindre och beter sig som en grinig gubbe ibland, eller inte grinig, mest med sin egen vilja och din idé är dålig.

Jag ska i slutet av veckan som kommer nu rida båda två så vi kan bestämma oss för vem jag ska tävla på Husbyön den 1-2 September.

 

 

 

 

 

 

 

 

Halloj! Lovade ett långt inlägg igår på min Dayviews (För er som missat detta finns jag på @undermittaffro och Linn som @Devinshed) om inridningen av Yummie, den nya hästen i stallet samt hästen jag var och provred igår. Dessvärre tycker mitt internet inte riktigt om mig så hinner inte med ett jättedetaljerat inlägg så jag hoppas ni står ut ändå! :)

Börjar lite snabbt om Yummie. Var uppe hos honom väldigt intensivt ett tag och både han och jag kom varandra väldigt nära och fick igång världens träningshumör. Dock började jag känna på honom att han inte riktigt orkade med i samma tempo som jag så lät honom ha vila i 9 dagar. Lite väl mycket kan en del tycka men jag fick väldigt bekräftat idag att det hjälpte. Vi behövde det båda två. Idag har vi longerat och blivit longerade. Sötponnyn har travat och galopperat över bommar och detta tyckte han var hysteriskt roligt (så pass att han faktiskt bockade omkull sig själv och skrapade sig lite på näsan, tönten.) Han blev så otroligt glad när jag hämtade linan och pisken att han sprang runt mig i världens flashigaste trav i flera minuter innan vi kunde gå i den gångarten matte ville, haha.  Från att inte ha kunnat gå i lina ens i skritt kan han nu gå i skritt, trav och galopp i båda varven och byter varv på röstkommando. Vi har även tragglat och tragglat på detdär med att fatta galopp med rätt ben och nu sitter det nästan klockrent. Numera sätter han rätt galopp 8 av 10 gånger istället för 2 av 10 och det känns väldigt bra :)

Ida har inte ridit honom mer sedan han var "ridlägerponny" när hon och två kompisar var i stallet och red. Fantastiskt vilken tålmodig liten pålle jag har. Flickorna klängde sig upp barbacka utan hjälp och satt och gungade åt alla håll och kanter och skänklade och smackade och han gick så lungt och försiktigt att jag faktiskt var tvungen att smacka på honom för att han skulle gå alls. Han är då endast sutten på en gång innan i ca 1 min så jag är stolt matte till världens snällaste hingst! (Tycker jag iallafall, haha.)

Eftersom jag inte kommer skriva något mer om övrigt bjuder jag på en väldans massa skillnadsbilder på lilleputt. De kommer att komma i ordning från det att jag såg första bilden på honom, tills jag hämtade honom osv. Jag blev faktiskt nästan förvånad själv, hade jag inte varit med honom hela tiden och sett förändringarna hade jag nog aldrig trott att det kunde hända så mycket! :)

 

Idag under longeringen. Inte världens bästa bild men han ser så sjukt söt ut så den får följa med. Här syns iallafall ganska stor skillnad tycker jag iallafall. Han har fått hals och är inte lika hög i rumpan längre samt har blivit grövre över bogen och har fått mycket mer överlinje. Saknas fortfarande jättemycket rumpa, men det jobbar vi på! :)

Ja, det var väl allt jag hade att bjuda på för idag. Godnatt! :D