Ibland så får man skrika.
Idag har jag skrikit. Rakt ut. Ni vet sådär i ren frustration? Så skrek jag. Bloggen har stått stilla dels för att jag jobbar som en tok och när jag inte jobbar är jag i stallet. Sova och äta får jag göra något annat år, typ. Efter Miss Days skada så kände jag att det fick vara nog med sjukdomar och händelser på mina små fuxar. Åhå så fel jag kunde ha. I onsdags kastrerade vi min lille Yummie (aka DumDum) för att han inte kunde bete sig som ett djur. Han blev ett riktigt litet monster helt enkelt. Att kastrera en 7-årig hingst är ganska riskabelt, har man otur så sitter sädesledaren långt upp i magen och då kan det vid en eventuell infektion sätta sig i magen på de små djuren. Vi kände att det var en risk vi fick ta, för hans del och för de andra hästarna. För det brukar ju gå bra. Brukar. Det känns som att all dålig karma i världen råkade fasta just hos mig. För hos mig gick det inte som det brukar...
Lilleman med bara en testikel kvar.
Torsdagen gick bra. Liten blödde men åt och promenerades som vanligt. Lite svullen och uttråkad men tempen låg normalt på 37.5. Skitbra, this is looking good! Fredagen fortlöpte också utan större problem. Han var ute och promenerade, var glad och åt som vanligt. Pratade med hästkompisarna och stökade runt. Tempen låg på 38.1 och jag kände att vi kunde vänta lite. Han hade ju trots allt precis rört på sig och var lite varm. Dessutom var det bara 0.6 grader, inte akut. På lördagen hann jag äntligen åka till huset och hämta stolp till staket så han kunde få en sjukhage med kompisarna och komma ut precis som vanligt. Han blödde dock fortfarande men var piggelin och åt som en gris, nemas problemas. Han fixar det här!
Nope.jpg, på lördagen inträffade det som inte får inträffa, nedan ser ni ett inlägg från min FB:
Ponny fick feber. Jättemycket feber. Jag ringer alla veterinärer jag tack och lov har numret sparat till och får tag på jourhavande veterinär som SKRATTAR i örat på mig. Det var ju inte så farligt. Äter han? Tror du han har kolik? Tror han kan vänta tills imorgon. Min magkänsla blir arg, säger till huvudet att inte snällt nicka och tycka att veterinären förmodligen kan sin sak, tittar på hästen och magen säger nejnejnejnej. Skriker i falsett tillbaka att ponnyn står och skakar, svettas så det rinner floder och vägrar äta. Veterinär tycker fortfarande att det kan vänta. Mordhotar Herr.Vet i huvudet och skäller tills han ger med sig och kommer ut. Det var visst rätt illa, han måste helt klart få penicillin och metacam i blodet. Genast. Svullen är han också. Ville skrika "MEN JAG SA JU DET" men hejdades av någon slags inre lugn som sa åt mig att bete mig. Lite iallafall. Nu har han iallafall fått penicillin och ska ut i hagen imorgon om han mår bra. Okej. Ingen feber på söndagsmorgonen, ut i hagen hej och hå.
Kommer till stallet idag och möts av en glad liten fux och en arg stor fux. Mutade den stora pitbullsfuxen med pepparkakor så hon lät mig gå in i hagen till den lilla. Mockade hage. Liten fux åt. Suck, pust och jippi. Det blir nog bra det här.
Hahnej.png. Liten kommer in, pillar lite i sitt hösilage. Ställer sig i boxen, stön stön livet är trist. Får spruta i halsen med penicillin, fick muta med morötter. (Tips till alla er med fuxar, mutor funkar skitbra. Jag lovar!) Sprutan klar, alla hästar inne nu åker vi hem och äter smile smile. Går förbi liten fux för att pussa hejdå. Nejnej i magen kom tillbaka, ser lite svett på bogen. Tar temp. 39.2. JÄTTEKUL. Panik, ringer veterinär, får en liten stroke under tiden, kissar nästan ner mig för onepiecens knäppe fastnar. Veterinär vill att vi ska öppna såret med handskar och sprit. JA MEN VA BRA, har ett helt lager med sådant i stallet. NOT. Letar fram kompresser, och jodopax. Mamma galopperar in med förbandslådan från bilen. Super bra! Fler kompresser, handskar och sånt där förstahjälpenjox fortfortfort. Spraya liten så han rann i jodopax, försöka torka av och öppna lite på kanten av såret. Arga fuxbakben som sparkar i ansiktet, gnugga gnugga sår (fast inte för hårt). Veterninär Szimone till räddning! Veterinär hör av sig igen, symptomen visar på ödem. Jippi.
Så det blir helt enkelt att ringa veterinären imon IGEN (5:e gången denna månaden, hejdå julklappspengar :D) och så får hon komma ut och dränera. Blir det inte bra då blir det klinik och pilla upp och tömma ut allt och sen mera penicillin. Bankar. Huvudet. I. Skrivbordet. Slutaslutasluta. Laga min häst och så får det vara bra sedan. Okej? Tack på förhand. Mvh sjukdomstrött hästägare.
Nästan minus en blev två.
Har velat blogga hela tiden de senaste två veckorna. Om Miss Days flytt, om min flytt, om hennes nya kompisar, foder, resa dit osv. Men det har liksom inte blivit av för just när jag trott att min uppförsbacke jag skrev om i förra inlägget har börjat ge med sig lite så kommer det en eller flera saker och boxar mig i ansiktet så jag halkar ner en bit hela tiden. Men på två ynka veckor har det hänt extremt mycket iallafall. Ska försöka förklara relativt kortfattat om hur jag nästan miste min fina fux och varför det nu står två rödtottar i stallet med mitt efternamn i ägarbeviset. Vill förvarna er som är känsliga att bläddra förbi den första delen även om jag inte kommer lägga upp speciellt hemska bilder. Tänker bespara er den fastetsade bilden i mitt huvud också.
Hur som helst så råkade min lilla fuxflicka ut för en hemsk olycka när vi skulle lasta henne. Tänker inte gå in på detaljer men lite för många lade sig i mina sätt att lasta henne och hon slet sig och skenade rakt in i en väg, slog omkull och rev upp sig samt välte över en fyrhjuling och skenade runt som en tok. Hon är redan triangelmärkt och har lite ont här och var och jag kan ju säga att det var en hemskt otäck händelse. Var helt säker på att hon skulle dö framför mina ögon.
Print från min DV. Men den dumma fuxen överlevde, hon klarade sig utan en enda skråma faktiskt och nu valsar hon runt i hagen med sina nya kompisar. Helt galet pigg har hon varit idag faktiskt. Som en jävla raket. Förmodligen för att hon är livrädd för sin nya hagkompis. Minns ni min lilla Yummie? Han har varit utlånad på foder. Tills igår då jag bestämde mig för att det var nog med galenskapen och hämtade hem min lilla minifux. Och vips så står där två fuxar i hagen som tillhör mig. En liten och en stor och det är så mysigt, känner mig så hel igen. Precis sådär som jag minns honom är han inte riktigt men det kommer nog nu när han är hemma och få kärlek och massa mat.
Lille Yummiebollen låg ner och sov när jag kom i morse. Så himla söt <3 Tanken var att han skulle gå med Miss Day i en hage idag men Miss Day hade spökdag med dumma fuxtankar och det kom inte på fråga. Hon skulle gå med sin nya flock så hon fick gå in igen. Vi tänkte då att Yummie skulle gå själv men även han han hade dumma fuxtankar och smet under staketet och in till sina nya kompisar. Sen rullade han sig 20 ggr så han såg ut som en vandrande geggpöl när han kom in. Jättekul för mig att borsta imorgon..! Nu ska jag strax krypa till sängs och tagga jobb imorgon på förmiddagen. Sen på eftermiddagen ska jag försöka rida den stora fuxen lite så hon kan få komma ner i varv och andas lite för just nu är hon som ett asplöv på speed. Sedan ska den lilla få på sig sin sele igen och så småningom får han harva ridbanan.
Jag har förresten flyttat, till en ny jättefin lägenhet där jag stormtrivs. Glad!
Godnatt :)
